Swiss alpin del 2 Loppet och att möta väggen

20150722_132437_resized

 

fredagen (Dagen innan loppet)  började jag fundera på att springa större delen av racet. S 42 räknas som en lite snällare variant, men backarna är så branta att det tar lika lång tid att springa 3 km uppför som 10 utför! Banprofilen visar att det är  ca 17 km uppför till Scalettapass som ligger på 2606 meters höjd, sedan springer man på skrå i några km  för att sedan starta klättringen i zerpentin svängar upp till toppen på nästa berg efter ca 25 km (Sertigpass på 2739 meters höjd). Loppet fortsätter med  4 km brant utför, och resterande del något mer utplanat men i stort sätt utför ända ner  till stadion i Davos. 42. 9 km enligt arrangören.  Våra gps klockor visade på drygt 44 km vid målgång. Såå krokigt sprang jag väl ändå inte?

20150724_171341_resized

Allt prydligt framlagt kvällen innan. Skoval på Swiss alpin är lika omdiskuterat som vallan dagen innan Vasaloppet. Med torrt väder tycker jag att det funkar bra att springa i vanliga löparskor.

 

Lördag Tävligsdag.:Pia och  jag kom överens om att ses  vid öl utlämningen efter loppet . Lite hångel och några pussar.. Pang och så  var vi iväg! Den obligatoriska rusningen de första km. Efter några km fick jag rygg på två långa tyskar med gula tröjor och asics nimbus  på fötterna, antog att de hängde ihop på något sätt. I början av den långa stigningen sprang  jag på men ju närmare vi kom  den första toppen desto mer flåsade jag och desto längre blev gångsträckorna.. När jag var uppe på den första toppen  efter 17 km  kändes benen ok men jag flåsade som en tjur innan matadoren sticker svärdet i hjärtat på stackaren. Ingen Matador i sikte.. bara att springa vidare alltså..Löpningen på skrå mellan topparna skapade ett lämmeltåg av löpare då det  fanns få eller inga möjligheter att springa om. Sträckan krävde fullt fokus och jag som är höjdrädd lutade mig åt bergssidan för att inte få svindel. När jag når toppen på den andra stigningen, Sertigpass börjar jag må illa, och känner mig kraftlös.; Höjden?energibrist? vätskebrist.. troligen det senare tänker jag nu. Jag har nu  i stort maxpuls, och tänker att pulsen ska lugna ner sig nu när det bär  av nedåt mot mål, och det gör den delvis.   Jag fick slita och var tvungen att gå vissa sträckor tom i svaga motlut,.mellan 10 och 5 km kvar tappade jag 10-15 placeringar, för att sista 5 km ta igen några. Jag kom in på 5.12, och blev näst bästa svensk och klarade en plats bland de hundra bästa totalt med några placeringar. Aldrig mer att jag gör det här  tänkte jag vid målgång.

Men nu har jag blivit utmanad att springa K78.. Om jag antar utmaningen återstår att se. I så fall blir det med bättre förberedelser, dvs backträning, och en lugn sista vecka innan loppet. Samt en större mental närvaro.

Jag fick vänta en stund på Pia som valt att hålla sig till planen. Och ta det lite lugnare. Vi hade en fin vecka och jag ser fram emot fler äventyr.

20150725_160343

/ Silvio

Next Post:
Previous Post:
This article was written by
There is 1 comment for this article

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *