Är medaljen viktig ?

Unknown

Alla motionsloppen delar i princip ut medaljer till de som fullföljer loppet. När det är OS och VM ser vi de bästa idrottarna få sina medaljer  runt halsen. Att gå i mål efter Stockholm maraton och få två hekto medalj känns fantastiskt. Strunt samma om du inte persat, besvikelsen kommer du över, medaljen har du kvar! När mina barn var små  och jag kom hem efter ett lopp frågade barnen om jag vunnit? ”Ja visst här är medaljen”! svarade jag, haha. Ibland känns hela livet som en tävling; inkomst,bilen, huset, trädgården. Allt ska jämföras o värderas mot varandra. MEN medaljen i  löpar tävlingarna vi deltar  i  ser ofta likadan ut för alla undantaget några få lopp med särskilda ”medaljtider” och lite finare valörer. Idrotten förenar,  här är vi lika, oavsett hudfärg, inkomst, Audi eller Skoda. På Fb visar många stolt upp beviset på framgång : medaljen.  En del av oss bygger fina prisskåp, hos andra hamnar den i en byrålåda någonstans. Så är medaljen viktig? JA så klart den är!

Vilka löpar tävlingar har då de snyggaste medaljerna?  Vad tycker ni?

/Silvio

Logga-b11-580

 

 

 

 

Buff! Vilken knasig Youtube video!

20141109_172608_resized

Vintern närmar sig, och med den är snart min säsong för buffen över. Eller inte…  Jag springer numer nästan alltid med buff.   Under heta sommardagar blöter jag den, för att få svalka. Den skyddar mot gassande sol, När det är kallt använder jag den som halsduk. När det blåser höststormar blir den en ”bandithuva”. När jag var på  äventyr i Lancaster i somras fick jag en buff från den lokala löpar klubben jag tränade med.

Titta ett par minuter på den här halv knasiga youtube  videon så förstår ni vad jag menar!

/ /  Silvio .

 

Valle är här!

För några dagar sedan  kom  katten Valle  till min familj. Han är efterlängtad, men också ett stort ansvar. Valle heter egentligen Valentino och är en stilig och busig kattunge av rasen Brittiskt korthår. Han kommer från en uppfödning på Åland. Visst är han fin!

Vi har gjort vårt bästa för att välkomna honom. Vi har fäst upp alla sladdar, gjort plats på blombrädor för att  han kunna hoppa upp och titta ut. En väggfast klös bräda är monterad.Mat och vattenskålar är fyllda. En egen toalett har han också fått så klart.

Nu har vi släktkalas och Valle  gömmer sig under soffan. Han  tittar fram då och då när vi lyckats locka fram honom med laserpekaren. Tuff start att träffa alla på en gång. Valle lär hänga med på ett hörn på bloggen då och då!

 

IMG_3941    IMG_3974

foto: Elena Kopylova

// Silvio

Att springa med eller utan musik?

För en tid sedan var jag på ett föredrag med den Italienska Författaren och Marathonlöparen Mauro Covacich. Han presenterade sin bok till bristningsgränsen. Behållningen  för mig blev  hur han totalt sågade att lyssna på musik under en löprunda.

Mauro berättade inlevelserikt om hur han under sin  träning vill höra stegen under hans fötter, känna sin egen andhämtning, och vara närvarande i sig själv och omgivningen. Jag har funderat vidare på det och är nu beredd att hålla med!   Hur många ggr har jag inte blivit irriterad för att min mp3 spelare laddar ut mitt under en träningsrunda?

Varför skapa ett måste med musik? När löpningen i sig är fullt tillräcklig? Förra veckan sa min arbetskamrat Adrian på jobbet, ”Att vara mindful för mig är att följa mina ledord”; se-känna-höra”.  Sedan några månader springer jag utan musik, och   jag har gjort just det. Jag låter nu tankarna flöda fritt. Jag säger hej till löpare jag möter , jag är mer närvarande i mig själv och min omgivning.

Ju yngre löpare jag möter och ju  högre intensitet de har, desto större är sannolikheten att löparen jag möter lyssnar på musik.

Tänk om det är för att jag blivit så långsam som ingen musik längre känns som ett tillskott?

Springer man snabbare med musik? Jag har för mig att jag läste en artikel i Runners World för en tid sedan som påstod att så var fallet. Men jag är tveksam till det, hur  många av elitlöparna gör det?

Hur som helst, nu springer jag utan  musik, och jag älskar det !

Hur gör du?

Logga-b11-580

 

Identitet… Löpare

Löpning är en del av min identitet. När jag växte upp var mina idoler Freddy King i  tidningen Buster, 800 meters löparen Sebastian Coe, och den kubanska ”hästen” Alberto Juantorena. Jag ville vara som dem.

Löpning o ultragång passar min individualistiska och ngt introverta personlighet. Jag identifierar mig med en indianspejare springandes långa sträckor, ständigt i rörelse.

På vägen till jobbet i morse märker jag plötligt att jag går fel väg. Omedvetet har jag förföljt en kvinna med ett par aprikos färgade joggingskor, med en neon grön rand, Nike. Vilken modell tänker jag?.. måste vara en pegasus!  För några år sedan satt jag på ett fyrtio års kalas i Skåne och pratade med min bordsgranne om just Pegasus, och dess mjuka och ngt svampiga dämpning. Vilken jävla nörd jag är!

Att vara löpare uppfyller mina drömmar om det jag vill göra i livet, den jag vill vara. Inte bara så klart jag behöver annat också;Vara tillsammans  med mina underbara barn,vänner,kärlek, sociala sammanhang,resor o mkt annat. Men löpning är en del av mitt basbehov som människa, lika självklart som att sova och äta. Dessutom har löpningen aldrig varit så rolig, fylld av glädje som den är nu.  Jag har slutat att träna.. jag löper bara.

Mitt SL kort används allt mer sällan, jag tar mig  helst från punkt A till B löpandes eller gåendes. En investering på mitt hälsokonto.  Hur tar du dej hem från jobbet idag?

images

/Silvio

 

 

Att vara support för Sveriges bästa ultralöpare

Jag var 12 år och sprang 800 meter i skolmästerskapen i Sollentuna. Efter 400 meter låg jag trea. En liten ljushårig barfotad kille ledde solklart med säkert 40-50 meter, när en ledare skrek till mig: ”kom igen Silvio du vinner”..jag tittade förvånat på ledaren ,ökade takten sprang upp tills andra plats. ökade ännu mer..Jag tyckte jag flög fram,..jag ska vinna..vinna..Och jag VANN!

Utan ledarens hejarop och tro på att jag faktiskt skulle vinna så hade jag inte gjort det, det här var min första erfarenhet av vad en support kan betyda.

Guldmedaljen foto;privat

Guldmedaljen Foto: privat

 

Jag har själv inte inte varit support särskilt många ggr. När jag var det för Torill i Skövde så utgick jag ifrån vad hon berättade för mig om sig själv innan loppet samt hur jag själv skulle vilja bli ha för support, Det här är min reflektioner:

  • Fråga innan loppet vad löparen som du ska vara support till förväntar sig av dig, och vad denna har för ambitions nivå. Är detta årets viktigaste lopp måste du som support också gå all in. Planera. Ha koll på all utrustning och ev löpschema, dvs förväntad löp sträcka efter en viss tid.
  • En trött löpare kanske försöker hitta ”bakdörrar” dvs hitta anledningar till att bryta, vila mer än nödvändigt , men tiden rullar,, ut med löparen på banan vänligt men bestämt, få han/hon på andra tankar, få dem att springa/gå vidare, varje meter räknas.
  • Håll fokus på din löpare och din uppgift. Ge dem din energi o kraft.Visa att du finns för dom. Man kan inte vara support åt alla. Är någon i nöd så hjälper man självklart till.
  • Ultralopp kväver mkt energi och vätska, en bra salt och elektrolyt balans mm. Detta är individuellt i vilka mängder och med vilka intervaller ultralöpare äter o dricker, och själv är jag en novis i ämnet men ha koll på hur löparen ”uppför” sig på banan och vad intaget är. Det finns en rad faktorer som påverkar: väder, i vilken del av loppet löparen befinner sig,vilket tempo, hur mag o tarmsystemet kan tillgodogöra sig det som intas,i vilken form löparen är i, osv.
  • Under loppet i Skövde var det VARMT.. Torill kände att hon kokade.. på hennes egen begäran fick hon handdukar spolade i kallt vatten, arrangören höll med svampar som blöttes i vatten. Själv så kom jag på att frysa vatten i små plastmuggar, skala av plasten på överdelen och Voila så hade vi världens bästa ismassage/ avkylare !
  • Överraska din löpare, ha i beredskap några påhitt som löparen går igång på; stå på händerna,,spela gitarr vad som helst,, det visar på engagemang, vilket alltid uppkattas och ger bra energi.
  • Hitta lösningar på problem, ex när man springer långt och länge så kan man bli sugen på de mest konstiga ting, din uppgift är att bistå och göra allt du kan för att fixa fram det löparen behöver. Om Torill får för sig att hon vill ha en rosa prinsess tårta mitt i natten så har jag två val,, väcka stans bästa bagare eller baka en tårta själv!
  • Ömsesidig respekt är viktigt, men var också beredd på att ngn som är trött och sliten inte är på topphumör hela tiden.
  • Riktigt långa ultralopp är mkt krävande även för en support, Kom utvilad, ät och drick ordentligt.. inte bara godis! är ni flera så kanske du tom kan få sova en stund, men framförallt ha kul!      //S

 

/Silvio.

Min nästa utmaning! del 1

En vän  sa en gång  till mej;  ”Vet du Silvio för att utvecklas o inte stagnera så behöver man göra en förändring minst vart sjunde år inom något av följande områden: boende, arbete, partner.. hm i så fall har jag ”utvecklas” flera hundra år vid det här laget!

Jag tycker inte om när livet blir en ständig rutin. Man handlar på samma Konsum butik,lägger ner det vanliga i  korgen ; i mitt fall alldeles för mkt frukt och bröd, och för lite riktig mat. Jag planerar inte min kosthållning, köper för ofta färdiglagad mat, storhandlar för sällan.  Vill bättre!

Jag  har alltid klarat mig på lite sömn. På fotrallyt blir jag i stort sätt aldrig sov trött, jag skulle kunna hålla mig vaken nonstop i 100 h  om jag vill det.  Men att gå back hela tiden, någon eller några timmar varje dag, bryter ner immunförsvaret, och träningen ger så klart inte önskvärd effekt. Vill bättre!

Jag har alltid beundrat konstnärskap,artisteri,hantverk. Mitt tecknande består av sträckgubbar. Jag har ett munspel någonstans som jag inte kan spela på. Och på träslöjden i skolan gjorde jag hål i  botten på min kåsa som jag skulle ge bort till mamma i julklapp. Vill bättre!

Ovanstående är tre områden där jag nu har dåliga rutiner, eller oförmåga. Min utmaning blir därför att göra något åt saken!

Vad vill du förändra i din vardag?

 

Logga-b11-580

 

 

 

Om att springa och vara i en relation

om-att-springa-och-vara-i-en-relation

Foto: Privat

Att träna mkt kan vara en påfrestning för vilken relation som helst.  Särskilt om man inte delar intresset för träning. Ett dygn är 24 h, sova tar 8 h, jobba 8h, återstår 8 h ”fritid” där man ska ta sig till och från jobbet, kanske hämta barnen på dagis, hämta o lämna på diverse aktiviteter, handla mat, ha ett socialt umgänge, osv.  Återstår inte särskilt mkt fritid egentligen, så hur hinner du med din löpning? Mkt är vunnet om man delar intresset för löpning, hur underbart är det inte att ; umgås, träna tillsammans, och prata om livet. Men jag ser inte par särskilt ofta på mina löpnings rundor, gör ni?

Själv så har jag haft en relation där vi båda varit inbitna löpare. Men det funkade ändå inte att träna tillsammans. Jag irriterade mig på att hon pratade hela tiden och alltid sprang två steg före mig oavsett fart. Det var ingens FEL men vi var helt enkelt inte kompatibla, löpningen speglade bara vår relation i stort.

Hur gör man om man befinner sig på olika träningsnivåer och vill träna tillsammans?  Ja vad är viktigast? Att ni då och då tränar tillsammans och att du bygger och underhåller en relation med din käraste? Eller att du optimerar veckodosen av km? Svaret är rätt givet tycker jag. Planera din tid om du tänker träna mkt, annars blir du snart singel.. ”guldtiden” för träning är för många löpare kl18-20 på vardagar. Ibland kanske du behöver göra en av livets kompromisser för att ge plats för familjetid/din partner.  Spring istället till ditt arbete eller hem.

Är barnen på träning, passa på och spring en timme istället för att stå i höstrusket och titta på träningen varje gång. Berätta för barnen att pappa/mamma också behöver röra på sig. Jag vet många som tycker att de är dåliga föräldrar om det inte skjutsar och hämtar sina barn på varenda träning. Varför har det blivit så?

Livspusslet o att prioritera sig o varandra i träning kräver planering, om ni har barn varför inte ta in en barnvakt för ett par hundringar och ge sig ut tillsammans några ggr i veckan.

Var flexibel, du kanske inte alltid hinner med din träning som du planerat. Vad spelar det för roll i det långa loppet.? Det här är en grej som jag personligen haft svårt med, speciellt om jag följt ett träningsprogram, då vill jag följa det till punkt och pricka, lösningen för mig blev att skippa träningsprogram.

Nu är jag singel, men det skulle vara så härligt att träffa en partner som springer och kunna göra det tillsammans!

/Silvio

Löpning som terapi

Det finns en del  som hävdar att vi har en löparboom just nu. Aldrig förr har det funnits så många alternativ för oss som springer. I Stockholm organiseras det träningsgrupper för alla nivåer, på alla typer av underlag. Det finns ett sagolikt utbud av fantastiska träningsmöjligheter o gemenskap till de som vill träna i grupp. De flesta tränar dock på egen hand. Om du sätter dig på parkbänken vid kalbergs kanalen på Kungsholmen så är antalet löpare som passerar varje timme ibland hundratals. Kan det vara så att Löpningen också är ett utslag av en terapiboom? De fysiska och psykologiska effekterna av att springa är väldokumenterade.

Jag har  mött den frustrerade tjejen halv sex på en söndags morgonen, med tunnelseende och sammanbitna käkar. Jag har mött den trådsmala  övertränade löparen som tycks trampa luft i sitt eget löpsteg, Jag har mött den överviktiga 55 åriga  mannen  med kulmage vars lungor är väg att sprängas i vilken sekund som helst.

Terapi mot vad? kanske mot  en partner som petar sig i naveln och låter sin tjej ta allt det jobbiga med parets tonårs dotter?  Eller terapi för att dämpa ångest/ tvångneuroser efter en jobbig barndom?  Eller kanske frustration för ett uteblivet sexliv.

Vad mer? ……ett helvetes tråkigt stillasittande jobb med en personal hierarki som får en att må dåligt.

– Ska jag skiljas eller inte? eller ngt annat som bråkar med en i livet.

Vad finns det då för fördelar med löpning som terapi…  förhållandevis billigt, du behöver inte boka en tid i förväg. Du behöver inte berätta för ngn annan att du ska ut på terapi, nej springa var det.., kanske ett bättre alternativ än att din läkare skriver ut antidepressiv farmaka.

Nackdelar; behandlar symtom ej orsak, ???? vad mer…. risk att halka på ett bananskal och bryta benet?

Jag tycker att fördelarna helt klart överväger. I den bästa av världar kanske vi alla skulle må bra av terapi på ”riktigt”. Och det är absolut inget man behöver skämmas för. Jag har själv gått på terapi och det har varit nyttigt, men ibland kanske en löptur får duga!

/Silvio.

 

bild 4 kopia 5

 

 

 

Att springa som en känguru

En löparkompis  tycker  jag är fåfäng när jag tittar på mig själv när vi springer förbi Orangeriet och dess glasdörrar.  I själva verket  så  är det en snabb hållninganalys av  hur mitt löpsteg/hållning är för dagen. Upp med huvudet, dra bak axlar, öppna upp bröstkorgen, lätt framåtlutad, hög stegfrekvens, fram med höfterna,tappa inte magen, fötterna pekandes rakt fram tänker jag. När jag var yngre studsade jag fram som en känguru, alldeles för mkt energi slösades bort i studsandet upp och ner, rörelser i sidled är också energislöseri. I Turebergs IF löpskolades jag genom att göra indianhopp, mångstegshopp mm,vi sprang också åttor på fotbollsplanen barfota. I vinter tänker jag fokusera på mkt mängdträning, bygga styrka på stans utomhusgym, snöpulsning och spänst/hoppträning.  Det kommer ge en stark kropp redo för nästa års utmaningar.  Men jag kommer se upp för  kängurusteget! Jag vill springa med fortsatt god hållning och en bra löpekonomi .

14603

Till våren tänker jag ha mina bästa monsterben någonsin och en sak till,  fåfäng eller inte men jag tänker  också fortsätta min egen check av löpsteget när jag springer förbi Orangeriet!

Hur ska du träna i vinter?

//Silvio

Page 7 of 8