Mitt största misslyckande hittills.

Unknown

Sen flytten till Årsta har jag experimenterat en del med ny kosthållning/diet. Jag är helt enkelt nyfiken på vad som är den bästa kosten för mig. Förändringar i livet inspirerar och nu var det dags att göra ett medvetet val med kosten. Jag har inga religösa, etiska drivkrafter, eller önskan om stora viktförändringar. Drivkraften är nyfikenhet,en starkare kropp och ett hälsosammare liv. Så här har det gått!

Min Fruktarian period ;Varför inte börja med det mest extrema? jag hittade  honom på Youtube:  ”The Fructarian”. Vilket val att bara äta frukt! Naivt gick jag upp en natt och rensade ut allt i mitt kylskåp som inte var frukt eller grönsaker, Efter några besök på Ica dignade kylskåpet av exotiskt frukt, mest ekologiskt. Någon vecka senare gav jag upp; för att få i mig tillräckligt med kalorier behöver jag äta något i stil med 15 kg frukt om dagen. Jag frös hela tiden av att inte få tillräckligt med kalorier och varm mat. Mitt matkonto ökade med det tredubbla. Så om man inte är sponsrad av Del Monte blir det ekonomiskt svårt. Konsekvensen i förlängningen skulle också blivit att jag fått släpa med  mig minst två bananträd på de ultratävlingar jag deltar i.Min kunskap om att vara fruktarian var tyvärr inte lika stor som min entusiam Fruktperioden avslutades med mysfredag och tacos med min dotter.

Efter ett långpass  några veckor senare besökte jag  den vegetariska  restaurangen chutney på Katarina Bangatan. Mer om det i ett annat inlägg..

 

Unknown-1

Skit i alla trender!

Vad har näsplåster,muskelstimulatorer och rödbetsaft gemensamt? Jo de är ”tillbehör” som varit på modet eller fortfarande är det och som det finns ”bevis” för att du blir en bättre löpare utav. Exemplen är så många fler än så; kompressionskläder, , mattrender, osv . Vi använder en del av våra sinnen och iakttar vad andra gör, kompisarna i klubben, eller andra. Men vad har hänt med vår egen instinkt? Ungefär som en mjölk som passerat bäst före datum,  mjölken doftar ok och smakar gott, varför hälla ut den?. Att hitta rätt i jakten på att optimera sin träning och sina tävlingsresultat och samtidigt hänga på alla trender ökar risken att det slutar i ett pladask, i en skada,prestationsångest, eller att man ledsnar. Igår frågade jag min flickvän om vi skulle börja med golf istället för att springa, hon tittade på mig med ett skevt leende som att är du inte klok?. Nä vi älskar att springa båda två..också tillsammans och  vi SKA inte krångla till det. Löpning behöver inte vara överambitiösa träningsprogram, pulsdiagram, och att samtalsämnet vid middagsbordet handlar om vad som är bäst 4 eller 6 mm dropp på dina joggingskor. Krångla inte till det, det är bara att springa!

 

bild 4 kopia 5

/Silvio.

Måndag hela veckan!

Unknown

Måndag igen,.lägenheten ser ut som fan efter helgen,  kylskåpet ekar tomt, en trött aubergine och en skrumpen möglig ekologisk citron som har passerat bäst före datum, glor på varandra. Alla veckans irriterande morgonväckningar från mobilen väntar, ångesten över varför jag inte lade mig tidigare kvällen innan, eller ägnade söndagkvällen åt att göra justa matlådor till jobbet istället för att se Die hard 2 för sjätte gången slår jabbar i ansiktet på mig. Är det verkligen måndag idag? har jag gått upp 5.45 på en söndag morgon? Nä…Det är faktiskt MÅNDAG!

Måndag då jag har chansen att börja ett nytt liv! Hoppa över sockret till kaffet, springa hem från jobbet och få en bra start på träningsveckan, Planera helgen i god tid.  Få  höra vad mina fina arbetskamrater gjort i helgen,  jag kan fortfarande anta en ny arbetsvecka med glatt humör. På måndagarna får tom min trötta Konsum butik i Årsta nytt liv i grönsaks o fruktdisken.  Varför inte börja med något nytt.. tacka ja till kompisen Penny som vill att jag hänger med på hennes Yogalektioner, eller testa att laga laga lika god vegetarisk mat som på restaurang Chutney på Katarina Bangatan, hur svårt kan det vara?Äh måndagar är ju hur bra som helst, egentligen!!!!

Varför kan det inte vara måndag hela veckan?

/Silvio

Ha världens bästa måndag !

Unknown-1

 

 

 

 

 

Månadens löpare Maj 2015: Henrik Pehrson

DSCN0641

Foto: Henrik Pehrson.

1) Hur länge har du löptränat?

svar: Började löpträna lite smått hösten 2009 då jag anmälde mig till mitt första maraton i Stockholm 2010. Anmälde mig samtidigt till Team Stockholm marathon. Idrottade mycket som ung. Spelade fotboll till jag var 16-17. Spelade tennis, pingis, golf och åkte slalom. Fortsatte med golfen och det var den enda idrottsaktivitet jag tränade regelbundet fram till löpningen. Mellan 1999 och 2009 gjorde jag 10st ”En Svensk Klassiker” men tränade ingenting under denna tidsperiod.

2) Vad har du för idrottsbakgrund?

svar; Jag är en sociallöpare så sällskapet är mycket viktigare än underlaget. Tränar aldrig ensam och knappt om vi inte går ut och äter efteråt. Om jag måste välja ett underlag så skulle det vara obanad terräng. Rakt ut i skogen eller ut på fjället. Vi är ett gäng som ses varje vecka och springer ”Följa John” i skogen och med regeln att vi inte får springa på stigar. Härliga pass med full fokus på njutning och inget på distans och hastighet.

3)Hur länge har du fotat?  tävlar du i fotografering?

Svar;Har fotograferat några år och tycker det är ganska roligt. Är absolut ingen expert men tycker det är roligt. Har aldrig skickat in några bilder till någon tävling.

4) Har du någon annan okänd talang?

Vet inte om jag har någon okänd talang… då hade den ju inte varit okänd om jag visste vad det var… men i löparkretsar så kanske inte alla vet att jag gillar att analysera stora datamängder och älskar Excel…

5.Vad har du för löpar äventyr på gång?

Svar:Axplock på tävlingar under året: Swiss Alpine, Kiruna Extreme (tillsammans med Torkel Skogman), Medoc Marathon, Bislett 24h. Som vanligt blir det också Stockholm marathon, Lidingöloppet och Tjurruset

Nu fokus på fotrallyt

En vecka har gått sedan TEC och 100 miles debuten. Jag har vilat och vilat, tagit några promenader och sprungit en gång. Nu är det dags att fokusera på nästa tävling; Fotrallyt!. I fortsättningen blir det blandat gång och löpning  på mitt träningsschema.Många har varit igång flera månader med längre promenader men det passar inte mig. Två månader brukar vara den tid det tar att specialträna inför fotrallyt, dessutom vill jag ha kvar lusten och viljan när det är dags att ställa sig på startlinjen. Om landslaget; just nu är det oklart om det finns ett landslag att tävla mot vilket känns som ett antiklimax efter så mkt snack om landslaget. Hur svårt kan det vara att locka lag från våra nordiska länder? Som vanligt går det rykten,… det kommer ett Afrikanskt lag hörde jag i höstas. Det skulle jag vilja se! Jag har satt mitt mål för tävlingen, och har rätt bra koll på de som placerat sig i topp tidigare år. Men allt kan hända, ingenting går att förutse eller planera fullt ut. Att tro ngt annat är lika galet som tävligen i sig. Hörs!

/Silvio.

Race rapport TEC 100 Miles

20150419_045637_resized_1

Glada miner efter min målgång, här med min pacer Torill.

 

Yes! Jag klarade det! I helgen sprang jag mitt första 100 miles lopp, 161 km på en fin och omväxlande bana i Täby. Bansträckningen var omgjord till i år, för att slippa passagen över järnvägen. De som sprungit loppet tidigare ansåg att den nya banan var tuffare och bjöd på mer ”hard core” än tidigare år. Mina förberedelser inför loppet har varit att sedan nyår få ihop så mkt mängdträning som möjligt, främst genom transportlöpning, samt  att den senaste månaden springa några träningspass i Hammarby backen.

Just nu funderar jag på vad jag vill få ut av ultralöpning? Vill jag att det ska vara enbart ett äventyr? Vill jag tävla och prestera? Jag är ingen elitlöpare men i grunden en tävlingsmänniska. Återstår att tävla mot sig själv och uppnå MINA mål.

Pia och jag var på plats tävlingsdagen redan två timmar innan start för att få bra platser för våra prylar, som vi ville ha nära tillgängligt vid varvningarna. Morgonfrusna åkte vi ner till Statoil och tog en kaffe med bulle.

20150418_083237_resized

 

20150418_083107_resized

Dryck och matstrategin för loppet var att ta med egen dryck och få i mig ca 7 dl på det 11,5 km långa varvet, som skulle passeras 14 gånger. Dryck som blåbärssoppa, varm buljong, mineralvatten är det som jag har lättast att få i mig. Kaloriintag satte jag till 300-400 kalorier/h, lägg märke till att jag skrev intag. Uttaget är så klart större men frågan är hur mkt kroppen egentligen kan absorbera under ett lopp. Ligger det du får i dig  bara o skvalpar i magen så är risken större att du blir illamående. Jag har övat att springa längre sträckor på lågt kaloriintag och jag känner att det går allt lättare. När jag stått och tittat på tidigare års löpare har jag noterat att  löpare lägger mkt tid i depån. Det får helt enkelt inte bli FÖR lockande att stå kvar och mysa i depån.

Då jag ofta startar i för snabbt tempo sprang jag med pulsband och hade satt 120 slag/minut som övre gräns för den första halvan av loppet. Klockan 10 på lördagen stod vi så där, ultrafolket med gemensam start för 100 och 50 miles dag. Jag kom iväg bland de sista och speciellt på skogsstigarna var vi, under det första varvet, ett lämmeltåg av löpare. Trots mkt låg fart sprängde jag mitt övre pulsgräns direkt och sprang med 130-140 i puls och fattade ingenting. Är jag sjuk tänkte jag? Är det fel på pulsklockan? Efter ett tag stötte jag på en ultrabror Sonny som sprang 50 miles sträckan, han gav mig rådet att öka farten för att se vad som hände med pulsen. Efter något varv till gjorde jag just det och konstigt nog sjunk pulsen! På Varv 4-6 la jag märke att i jämförelse med andra löpare tappade jag på asfaltsträckorna men tog in och passerade löpare på skogsstigarna. Asfaltlöpningen sög musten ur framsidan av låren och jag var tvungen att hålla nere farten för att inte stumna helt. Väl ute på varv 9 agerade min son Simon pacer i tre varv, vilket han gjorde suveränt. Han peppade mig och lyste med sin starka strålkastarlampa upp halva Stockholm. Ett felspring på varv 9  där vi lyckades svänga av stigen och följa fel reflex väg (utan snitslar) gjorde att  jag fick panik, och där tappade jag nog 5 minuter, men det är sånt som händer i ultralöpning.

 

IMG_01841

Foto: privat, Simon efter utfört pacer jobb  !

Efter några svordomar hittade vi tillbaka dit där vi svängt av fel. Att springa med sonen gav blodad tand, Kanske, kanske kan jag få med mig Simon på ett 50 miles lopp framöver. Tre varv återstod när min nästa pacer tog över Torill Fonn, världsklasslöpare, framförallt på 48 h banlöpning. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, min pannlampa är på väg att lägga av. Det är becksvart ute och jag har redan använt mitt reservbatteri, jag ger Torill ”order” om  allt jag vill ha hjälp med vid sista depå stoppet, varvid hon glömmer sitt extrabatteri. Trött, utan ljus och avståndsbedömning står jag på näsan flera ggr på det sista varvet. Skriker som ett fån över en spräckt stortå nagel när jag slår i en stubbe. Vi lyckades precis ta oss igenom det sista skogspartiet, när min pannlampa slocknar helt. Nu har det börjat ljusna något. Överlycklig spurtar jag i mål och pressar mig under sista varvet upp på topp 10-listan, tiden blev 18.52 h. Tack Simon, Tack Torill, och Tack Pia för allt pepp innan loppet. Ultra löpning är kul.

Sammanfattning:

+ Min depåstrategi sparade mkt tid

+ Bra att ha egna pacers

+ Det känns så inspirerande att börja lugnt och avancera i fältet.

+ Ultralöpning utomhus med viss kuperad bana är roligast och passar mig nog bäst.

– Ta med en bra pannlampa, som lyser med starkt sken så minimerar du snubbel risken och kan springa på även i mörker.

/Silvio.

 

 

Rumpfest i Hammarbybacken

images-1

För några dagar sedan var jag ute på ett träningspass och passade på att ta mig 10 ggr upp  och ner för Hammarbybacken. En fb vän passerade springandes ner för backen med skidstavar i händerna, vi hälsade på varandra,och hon sprang vidare,uppför alla upp och ned farter ständigt med ett leende på läpparna. Utan stavar och med. En uppfart var så brant att hon måste gå björngång på alla fyra för att inte rutscha bakåt, vilken atlet! och vilken bra rump träning. Idag var jag tillbaka. Det är något magiskt hur cyklister,vandrare, löpare, i Stockholmstrakten dras till backen. Utsikten på toppen är magnifik,och känslan över att ha besegrat backen med mjölksyran sprutande över öronen är himmelsk. Så var det, det där med rumpan,, ja effektivare träning för att få snygg rumpa får man leta efter.

Förslag på träningspass i backen;6-10 ggr,springandes uppför,lunkandes nedför, välj olika uppfarter.Håll igen på tempot i början av varje back intervall. Upp och ned jogg minst 2km. Kombinera gärna med styrketräning för bål-mage-armar på utegymet nedanför backen.

Lycka till!

/Silvio.

 

 

Väntar du på vårens löpsko tester? Glöm dom!!

images-1

Våren är Nya förhoppningar, Nya tävlingar och Nya skor för  många. ”Bäst i test” lockar tidnings läsaren. För er som inte upptäkt honom på Youtube..

Här kommer världens bästa skotestare..Ginger Runner..Han har testat det mesta.. rätt rolig också..

 

mqdefault

Börja här…..

http://bit.ly/subGINGERRUNNER

sök vidare..  ginger runner + den modell du intresserad av…på youtube..finns hur mkt som helst..

/ Silvio.

Månadens löpare April 2015: Fredrik Forsström

14183408874_d392ae6754_c

Foto: Peter Holgersson

1) Vad betyder löpningen för dej? eller snarare, varför springer du?

Jag hade tidigare skytt all form av fysisk aktivitet, delvis till följd av en skoltid kantad av gymnastiklärare som konsekvent tryckt ned alla som saknar bollsinne eller var för fega för att göra frivolter. Enda gången jag fick briljera var på den årliga 3000m löpningen, då brukade jag i alla fall hamna mitt i resultatlistan till allas förvåning och till vissas förtret.

När jag passerat 30 hade jag på kort tid gått upp rätt mycket i vikt och en förändring i livet var nödvändig. Eftersom jag inte ville pruta på livets goda återstod bara att tämja fienden: fysisk aktivitet.

Då blev det löpning, eftersom det inte krävde bollsinne och just då ingen annan utrustning än vad jag hade hemma. Efter några månader började jag springa ifrån mina vänner som motionerat hela livet. Det var roligt helt enkelt att plötsligt vara i alla fall hygglig nybörjare i en idrott. Löpningen är fortfarande ett sätt att hålla kroppen i form, även om det nu handlar mer om allmäntillståndet än just vikt. Jag mår helt enkelt bra av det och jag njuter oftast av mina pass, om inte under passet så alltid efteråt.

Utöver att jag mår bra av löpning så har det för mig blivit ett lärande. Jag vill veta vad som händer (och varför) med mig själv om jag gör på ett visst sätt eller utsätts för en viss extrem situation. Vad det gäller att utsättas för extrema situationer som ger erfarenheter så är ultralöpning oslagbart. Senast tappade jag synen på ett öga under närmare ett dygn p.g.a felberäkning i vätskebehov, snacka om udda erfarenhet.

2) Om du får välja en OS gren i en sommar olympiad där du tar guld, vilken blir det? Motivera!

Knivig fråga! Eftersom jag långdistansare så borde jag väl säga marathon eller ”50 km gång” men det är så tråkigt självklara svar, och”gång 5 km/h” (som fotrally) finns ju inte som OS-gren (än). Bland numera nedlagda grenar finns guldkorn som ”löpning i full rustning” och ”duellskjutning” som man självklart skulle vilja ha guld i.

Jag beundrar verkligen mångkamparna som kan ligga på så hög nivå i så många grenar, så 10 kamp blir mitt val. Jag önskar att jag hade den mångsidigheten och att jag ville träna så växlande, men jag gör bara det jag tycker är roligt, och tyvärr tycker jag bara att löpning är kul.

3) Har du några drömmar som du vill uppnå löpandes?

Det finns två lopp som har en alldeles speciell betydelse för mig som jag skulle vilja springa någon gång. Det ena är Spartathlon. När jag för första gången hörde talas om ultralöpning för 10-15 år sedan var det i en artikel om just Spartathlon. För mig var det helt obegripligt hur man kunde springa så långt, men med åren har jag förlikat mig med distansen. Sedan dess har loppet hela tiden haft en mystik och ett starkt symbolvärde för mig.

Det andra är Svalbard marathon. Jag var där i slutet av 90-talet och naturen nockar så klart en totalt. Dessutom är det enligt uppgift det enda loppet i världen man får, och till och med uppmanas, att springa beväpnad för faran med isbjörnar. Bara en sådan sak, exotiskt så det räcker.

4 ) Vilken är den roligaste tävling  du deltagit i?

Jag har haft många fantastiska upplevelser i olika lopp. Det som förenar de lopp som jag minns med glädje är de lopp där jag klippt mållijen med ett brett leende. Hur eländig resan dit än har varit så verkar det vara avslutningen som jag värderar loppet efter. Men jag måste nog säga fotrally som det roligaste i själva genomförandet. Det är speciellt eftersom alla går i samlad tropp och man hela tiden har möjlighet att prata med folk, vilket gör det till en social tävling på ett annat sätt än andra lopp.

5) Är det viktigt för dej att tävla?

Absolut, tävlingarna fyller flera funktioner. Den viktigaste funktionen i stort är att tävlingar får mig att fokusera min träning på en viss uppgift. Då kommer varje steg jag tar i löpskorna ha till uppgift att få mig att prestera lite bättre på det lopp jag har i fokus. Jag har något att planera min träning mot. När loppet väl är så är det just tävlingssituationen som gör att jag kan testa mig själv med att gå på max. Jag är alldeles för lat för att kunna maxa på träning, för att göra det behöver jag tävlingar. Vad det gäller ultralopp så är jag fortfarande för orutinerad för att kunna plocka ut ”lagom max” på ett bra sätt så det jobbar jag på att lära mig.

I allmänhet är jag inte på en nivå så att jag krigar om pallplatser i de lopp jag deltar i, även om placeringen onekligen kan vara barnsligt intressant ändå. Men viktigast för mig att att kunna träna och förbereda mig för en viss tävling och nå det resultat jag tränat för. Vissa tävlingar lägger jag dock in som rena utfyllnadspass.

Page 4 of 8