Den introverte löparen

Unknown

Jag heter Silvio Cannava, jag är introvert, det avspeglas i min löpning. PÅ vilket sätt då? Jo, jag tränar inte gärna med andra eller är aktiv i en löparklubb. Jag är sällan med på sociala löppass. Om  jag springer med någon som vill prata hela tiden tappar  jag energi. Jag får oftare mjölksyra av andra människor än av löpning. Jag springer gärna med en själsvän om vi kan dela den tysta gemenskapen.  Att vara introvert är ett personlighetsdrag.  Jag hämtar energin ur mig själv, från mina tankar och har ett behov av att vara själv, annars dräneras jag på kraft. I mitt arbete träffar jag många nya människor vilket förstärker mitt behov av att få egen tid, och att springa själv. Inför en tävling håller jag som introvert min målsättning  för mig själv,vilket annars  leder till stress, press och en sämre prestation. Fördelen med att vara introvert är att jag inte upplever tristess, av att springa långa distanspass. I boken Introvert Den tysta revolution av Linus Jonkman skriver författaren att ca 25 % av världens befolkning är introverta. Kan det finnas en koppling mellan  löpning/ultra och  den introvertes behov av avskildhet i en värld som ständigt fyller oss med intryck?

/ Silvio.

Gör en omstart !

 

 

20150806_210428_resized

Jag firade min omstart med  ett skoinköp idag; Adidas Ultra Boost, super skön!

På vägen hem från Skövdes ultrafestival i helgen var tåget försenat. Vi behöver göra en omstart hördes i högtalarna i tågkupen. Jag har  sedan dess funderat på ordet OMSTART i flera dagar..vilket ledde till att kom  jag på att JAG också behöver göra en omstart  med löpningen !. Fotrallyt, Swiss alpin och att vara support för Torill under hennes världsrekordförsök har tagit på krafterna. Nästa vecka skulle jag starta i Trans Scania, och springa 246 km tvärs genom Skåne. Men jag vill inte. Är jag skadad.;NEJ  jag har en hälsena som ömmar ibland, med det är inte det. Är jag i dålig form? .. NEJ inte det heller… Men huvudet vill inte!. Även om jag tänkt springa tävlingen som ett äventyr, går det inte om jag inte har full närvaro och är motiverad, därför avstår jag. Istället gör jag en en omstart!

Omstarten innebär några förändringar som jag gått och tänkt på ett tag

1) Det är dags att återinföra 1-2 fartpass i veckan

2) Jag ska förlänga mitt  långpass från 22-30 km och successivt öka till 30-40km.

3) Jag och en arbetskamrat ska träffa en löp coach.

Målet med omstarten är så klart att göra löpningen ännu roligare och min kropp starkare inför kommande äventyr och tävlingar.

Behöver du  göra en omstart?

/Silvio

 

Swiss alpin del 2 Loppet och att möta väggen

20150722_132437_resized

 

fredagen (Dagen innan loppet)  började jag fundera på att springa större delen av racet. S 42 räknas som en lite snällare variant, men backarna är så branta att det tar lika lång tid att springa 3 km uppför som 10 utför! Banprofilen visar att det är  ca 17 km uppför till Scalettapass som ligger på 2606 meters höjd, sedan springer man på skrå i några km  för att sedan starta klättringen i zerpentin svängar upp till toppen på nästa berg efter ca 25 km (Sertigpass på 2739 meters höjd). Loppet fortsätter med  4 km brant utför, och resterande del något mer utplanat men i stort sätt utför ända ner  till stadion i Davos. 42. 9 km enligt arrangören.  Våra gps klockor visade på drygt 44 km vid målgång. Såå krokigt sprang jag väl ändå inte?

20150724_171341_resized

Allt prydligt framlagt kvällen innan. Skoval på Swiss alpin är lika omdiskuterat som vallan dagen innan Vasaloppet. Med torrt väder tycker jag att det funkar bra att springa i vanliga löparskor.

 

Lördag Tävligsdag.:Pia och  jag kom överens om att ses  vid öl utlämningen efter loppet . Lite hångel och några pussar.. Pang och så  var vi iväg! Den obligatoriska rusningen de första km. Efter några km fick jag rygg på två långa tyskar med gula tröjor och asics nimbus  på fötterna, antog att de hängde ihop på något sätt. I början av den långa stigningen sprang  jag på men ju närmare vi kom  den första toppen desto mer flåsade jag och desto längre blev gångsträckorna.. När jag var uppe på den första toppen  efter 17 km  kändes benen ok men jag flåsade som en tjur innan matadoren sticker svärdet i hjärtat på stackaren. Ingen Matador i sikte.. bara att springa vidare alltså..Löpningen på skrå mellan topparna skapade ett lämmeltåg av löpare då det  fanns få eller inga möjligheter att springa om. Sträckan krävde fullt fokus och jag som är höjdrädd lutade mig åt bergssidan för att inte få svindel. När jag når toppen på den andra stigningen, Sertigpass börjar jag må illa, och känner mig kraftlös.; Höjden?energibrist? vätskebrist.. troligen det senare tänker jag nu. Jag har nu  i stort maxpuls, och tänker att pulsen ska lugna ner sig nu när det bär  av nedåt mot mål, och det gör den delvis.   Jag fick slita och var tvungen att gå vissa sträckor tom i svaga motlut,.mellan 10 och 5 km kvar tappade jag 10-15 placeringar, för att sista 5 km ta igen några. Jag kom in på 5.12, och blev näst bästa svensk och klarade en plats bland de hundra bästa totalt med några placeringar. Aldrig mer att jag gör det här  tänkte jag vid målgång.

Men nu har jag blivit utmanad att springa K78.. Om jag antar utmaningen återstår att se. I så fall blir det med bättre förberedelser, dvs backträning, och en lugn sista vecka innan loppet. Samt en större mental närvaro.

Jag fick vänta en stund på Pia som valt att hålla sig till planen. Och ta det lite lugnare. Vi hade en fin vecka och jag ser fram emot fler äventyr.

20150725_160343

/ Silvio

Swiss Alpin del 1

20150722_132435_resized

I en veckas tid har jag varit i  landet där alla tåg går i tid, där bergen är så vackra att tårar rullar på min kind. Landet där en cola kan kosta 70 kr. Schweiz. ”Gruppe Dänsel” har det stått på de reserverade middagsborden. Mats Dänsel arrangerade resan. Jag och Pia var bland de första som anlände till hotellet. Under veckan fylldes  gruppen på, och  till slut brakade hotellets  WiFi ihop ! därav att det varit   tyst från bloggen under veckan. Min misstanke är att  svenskarna med alla uppkopplade paddor, mobiler, datorer överbelastat hotellets Internet. Vanligtvis är detta ett hotell fyllt av semestrande tyska pensionärer. Ivrig att få ut så mkt som möjligt av veckan ställde jag väckarklockan på 05.00 och gick ut och sprang 10 -25 km på mornarna. Flera andra sprang sin morgon jogg vid 06.00. Dagarna fylldes av fina vandringar på hög höjd, med branta stigningar och mördande nedförslut  som slet hårt på fötterna och lårets framsidor. Där och då förstod jag varför jag sätt löpare  i hammarby backen med Swiss alpin tröja gåendes uppför backen och kutandes med full fart nedför.  Att springa utför utan att bromsa kräver mod, och vana. Vad gör ni på kvällarna? frågade någon av de nyss anlända svenskarna vid en middag,  ”SOVER”  svarade vi andra som varit där några dagar i mun på varandra. På gator, i butiker, och på alptoppar i Davos med omnejd träffade  vi många andra Svenskar. Swiss Alpin är riktigt populärt bland svenskar. Jonas Buds framgångar har säkert bidragit. Med blytunga ben och 160 glädjefyllda km, började jag först på torsdagskvällen fundera på loppet när vi begav till nummerlapps utdelningen. Pia och jag hade på förhand bestämt att vi skulle avstå k78, för att springa s42. Vi skulle gå loppet och bara njuta. Så här gick det.. del 2 kommer snart.

Först några bilder från dagarna innan loppet.

20150720_115517-1

Bestiga berg är kul

 

20150723_121638_resized

Pia och jag ute på vandring

 

 

20150720_063504_resized

Glada morgon joggare.

 

20150721_143509-1_resized

En resa ger också tid för eftertanke.

/ Silvio.

På gång och på väg..

 

20150713_142225_resized

Med några veckors ledighet från träning  är jag nu igång med löpandet  igen. Skavsåren från fotrallyt har läkt. Springet  går trögt, benen är sega men glada så då lyssnar jag på det glada och hoppas att segheten snart ska ge med sig. Jag inspireras av alla fantastiska löpare i min omgivning.  Om en knapp månad springer jag/går mitt första Trans Scania tillsammans med Lena Jensen som jag duellerade  mot i förra årets fotrally. Vi ska genomföra äventyret tillsammans, och inte fokusera på tävlingsmomentet vilket är en utmaning  i sig, i alla fall för mig. Jag har några spännande veckor framför mig, på söndag bär det iväg till Davos och träning med Pias härliga träningskompisar. Veckan avslutas med Swiss Alpin just for fun.. helgen efter är jag  ”supportchef” iför Torill Fonns världsrekordattack där vi kommer pusha henne ända in i kaklet.. Hon är fantastisk.. 400 km på 48 timmar..smaka på det en stund.. vad smakar det tycker du? Jag känner smaken av blod, svett och tårar men också glädje.. 400 km…

Vad händer mer; Jo jag håller på att teama ihop mig med en annan löpare, Vi har börjat drömma om framtida löpäventyr tillsammans.

vi hörs snart,

Silvio.

 

 

Vem är ultra?

Ibland läser jag eller hör  löpare säga  ”jag är ultra”  och jag undrar vad menar dom med det?  definition på ultradistans är alla distanser över marathon. Men vad gör mig till ultra? att springa distansen?

Vad skiljer ultralöpare från en löpare som tävlar deltar/tävlar på kortare distanser. Det här är mina erfarenheter efter  några års ultralöpande: Håll med eller säg emot ..

Ultralöpare: Ofta högutbildade, medelålders eller övre medelålder, många är singlar eller har haft relationer med varandra. Alla känner alla, många bloggar, deltar gärna i sociala löpnings aktiviteter, förvånansvärt ofta har de ingen egentligen idrottsbakgrund, tycker om att fika, tar gärna en bulle eller två på långpassen. Det finns ofta en  vänlighet löpare emellan. Det finns en känsla av samhörighet oavsett nivå och man välkomnar nya löpare till ”familjen”. De har gjort löpningen till en livsstil. Har hallen och garderober dingnande av löpargrejer alltifrån löpar ryggsäckar ,olika vätskesystem till minst 10 par löparskor.  De köper gärna nya prylar genom nätshopping på utländska sajter. Springer ogärna med vätskebälte ( endast för marathonfolket) Tävlar ofta,  gör tävlingar till ett äventyr där det är viktigare att ha kul en att pressa sin bästa tid.   Antar att  JAG ÄR ULTRA . haha.

20150613_092538

Jag och Pia tränar inför fotrallyt.

 

20150613_125224-2

Mitt favoritunderlag: hård packad grus/skogsstig.

/Silvio.

Mannen i rullstolen

Idag såg jag en man i rullstol,han såg inte glad ut. Det blev en väckarklocka över att inte gå och vara missnöjd med att ha gått 80 timmar och kommit 3.a på fotrallyt. Hur många klarar det? Och  mannen i rullstol skulle säkert vara glad om han kunnat gå 8 meter. SKÄRP DEJ SILVIO tänkte jag.

Var ute på mitt första träningspass idag efter Fotrallyt, sprang hem från jobbet, kändes förvånansvärt bra, återhämtningen går fint, jag är på gång igen.  Idag är det  22 DAGAR KVAR tills jag ska vara support för  Torill, när hon ska slå världsrekordet  på 48 timmars löpning i Skövde Ultrafestival. I kväll hade vi planeringskväll och bitarna börjar falla på plats. HEJA TORILL ! DU  är Ultra på riktigt!

/ Silvio.

 

Fotrally Racerapport del 6 Farväl.

När jag brutit och sitter i bilen  rullar tårarna ner på min kind. Jag hulkar för jag vet att det är över. Jag gråter inte för att jag gav upp utan för att det är slutet på mitt deltagande i  fotrally. Allt har en början och ett slut. NU är det slut. Jag har fått träffa så många fina underbara människor,tack för fina samtal,tack för att jag fått gå vid er sida hörandes om stora och små ting  i era liv. Tack för att ni stått ut med tävlingsmänniskan Silvio som vill vinna. På mitt första rally gick jag knappt 30 timmar och i år över 80h. Skulle jag kunna gå längre;ja troligen.Skulle jag kunna vinna igen; ja troligen. Men det spelar ingen roll längre. Det är över. Nu väntar andra äventyr.

/Silvio.

Fotrally Racerapport del 5 Hur kunde vi gå så långt?

 

FB_IMG_1435562427564

Hur Kunde vi gå så otroligt mkt längre i år?

Det här tror jag bidrog:

+ Fler deltagare som var otroligt motiverade.

+Träningen inför rallyt är nu mkt mer grenspecifik nu än för fem år sedan.

+Landslaget; alla vill slå ngn ur landslaget,ingen i landslaget vill förlora mot ngn som inte med i laget.

+Bajamaja strategier;  planen av flera var att göra A+B i dikes kanten för att få sovtid i bajamaja/funktionärsbilen

+ Den största anledningen; en rundbana; det blir mentalt lättare  och mer sporrande att komma varvet runt.

+ Starka supporterteam

+Erfarenhet är en viktig faktor, Pia Rosvall är det stora undantaget i år, men hon är en van gångare. Allt fler har gått några ggr.

+ Vädret, ett regn första dagen, ngt varmt tredje  dagen annars i det närmaste perfekt väder.

Fotrally Race rapport del 4 De här tre deltagarna gjorde störst avtryck på mig

Vinnaren; Forsström. 

Såå fantastiskt bra gjort. Under Landslagslägret, och genom Facebook har jag noterat att han var på uppgång, så jag är inte helt förvånad att han skulle nå topp fem, men att han skulle vinna det trodde jag aldrig.  Man kan inte känna annat än glädje när man ser hur rörd han blir efter vinsten. Varför vann han då? Han var den som tjänade mest på att vara med i landslaget, hade ordning på fötterna, ödslade inte krafterna på onödiga saker,  som att irritera sig över motståndare, gjorde A+B i diket samt har lätt för att somna in när det gavs möjlighet i funktionärsbilen,  även om det var två mindre pauser vad jag läst mig till på fotrally infon som flödar lite varstans. I en duell med Davisson hade han inget att förlora. Skulle han varit med Robinsson är han typen som följer mittfåran och inte blir utröstad. Han är fantastiskt bra på att anpassa sig till olika miljöer. En räv bakom varje öra, det sa jag redan förra året.  Glömde det viktigaste, Stans bästa pannben!

20150627_221201_resized_1

Årets Prestation: Pia Rosvall

Vilken insats, Helt ofattbart, hon går in helt respektlöst och kör sitt race och totalt slaktar mitt rekord från förra året, samt debutant rekordet.Hon är överlägset bästa dam genom tiderna., 69 timmar av en debutant, som knappt tycker om att tävla. Hur är det möjligt? Vilken SuperKvinna! Jag har haft  förmånen att träna med Pia och visst har hon fått en del tips av mig och jag av henne. Men om någon tror att det var en tillfällighet att hon presterar så här bra kan ni glömma det. Hon ÄR så bra. Hennes starka sidor är hennes envishet, noggrannhet, kunskaper om kost, och målmedvetenhet i träningen. Hon har tränat stenhårt det senaste året, med tanke på fotrallyt. Går fram och tillbaka till arbetet, dagligen.

FB_IMG_1435536200821

20150702_094406

 

Årets Yogaman: ”Filosofen”; Niklas Grebäck

Hade otur med magknip, och en psykande Silvio.Vi hade en batalj som jag inte är särskilt stolt över, där det gick rätt hett till. Onödigt av oss båda att ödsla energi på sådant kan man tycka i efterhand. Han är god. Nästa år  har han valt att vara funktionär, jag skulle rekommendera alla deltagare att hålla sig bakom honom och cykeln. 🙂

20150626_190116_resized_2

Page 2 of 8