Om att springa och vara i en relation

om-att-springa-och-vara-i-en-relation

Foto: Privat

Att träna mkt kan vara en påfrestning för vilken relation som helst.  Särskilt om man inte delar intresset för träning. Ett dygn är 24 h, sova tar 8 h, jobba 8h, återstår 8 h ”fritid” där man ska ta sig till och från jobbet, kanske hämta barnen på dagis, hämta o lämna på diverse aktiviteter, handla mat, ha ett socialt umgänge, osv.  Återstår inte särskilt mkt fritid egentligen, så hur hinner du med din löpning? Mkt är vunnet om man delar intresset för löpning, hur underbart är det inte att ; umgås, träna tillsammans, och prata om livet. Men jag ser inte par särskilt ofta på mina löpnings rundor, gör ni?

Själv så har jag haft en relation där vi båda varit inbitna löpare. Men det funkade ändå inte att träna tillsammans. Jag irriterade mig på att hon pratade hela tiden och alltid sprang två steg före mig oavsett fart. Det var ingens FEL men vi var helt enkelt inte kompatibla, löpningen speglade bara vår relation i stort.

Hur gör man om man befinner sig på olika träningsnivåer och vill träna tillsammans?  Ja vad är viktigast? Att ni då och då tränar tillsammans och att du bygger och underhåller en relation med din käraste? Eller att du optimerar veckodosen av km? Svaret är rätt givet tycker jag. Planera din tid om du tänker träna mkt, annars blir du snart singel.. ”guldtiden” för träning är för många löpare kl18-20 på vardagar. Ibland kanske du behöver göra en av livets kompromisser för att ge plats för familjetid/din partner.  Spring istället till ditt arbete eller hem.

Är barnen på träning, passa på och spring en timme istället för att stå i höstrusket och titta på träningen varje gång. Berätta för barnen att pappa/mamma också behöver röra på sig. Jag vet många som tycker att de är dåliga föräldrar om det inte skjutsar och hämtar sina barn på varenda träning. Varför har det blivit så?

Livspusslet o att prioritera sig o varandra i träning kräver planering, om ni har barn varför inte ta in en barnvakt för ett par hundringar och ge sig ut tillsammans några ggr i veckan.

Var flexibel, du kanske inte alltid hinner med din träning som du planerat. Vad spelar det för roll i det långa loppet.? Det här är en grej som jag personligen haft svårt med, speciellt om jag följt ett träningsprogram, då vill jag följa det till punkt och pricka, lösningen för mig blev att skippa träningsprogram.

Nu är jag singel, men det skulle vara så härligt att träffa en partner som springer och kunna göra det tillsammans!

/Silvio

Next Post:
Previous Post:
This article was written by
There are 4 comments for this article
  1. Jan-Erik at 08:23

    Fint skrivet på ett rätt svårt problem. Finns ju ingen standardlösning. Funderar ju själv (och ser lite avundsjukt) på hur kul det hade varit men en relation där man tränar/tävlar tillsammans. Men vem säger att det skulle bli bra, kanske bara blir andra ”problem”.
    Att följa ett tränigsprogram har jag för länge sedan skippat, funkar aldrig för mig.

    • Silvio Author at 20:23

      Ju mer vi springer desto viktigare är det nog att träffa en partner som också delar intresset, när ska man annars träffas?. Man kan ju också dela intresset för löpning utan att båda springer.
      /Silvio.

  2. Stina H at 22:51

    lHej! Jag har också funderat över detta fenomen, mina kollegor på jobbet berättar om att de springer med sina män ibland, men att passen anpassas för att båda ska kunna göra detta tillsammans. Självklart kan inte träningen bli optimal för båda, någon är alltid bättre än den andre. Jag tror att det är viktigt att den bättre (ofta mannen) kan tänka sig att springa lite saktare för att båda ska få en chans till att vårda förhållandet. Själv har jag haft en partner som varit elitlöpare, han envisades med att springa lite före, för jag var ju för långsam. Tja, nybörjare och fd. elit kommer aldrig att vara nära i kapacitet. Det jag vill säga är, jag tror att du har en stor poäng i ditt inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *