Månadens profil Januari 2015: Jan-Erik Ramström

 

6 dagars 2

1.Hur kom det sig att du började med ultralöpning?

Om jag ska svara på frågan varför jag började med ultralöpning så vill jag backa ytterligare ett antal år.

Lätt överviktig storrökare som 29½ år gammal tyckte det var dags att ändra på livet och började löpträna samt förbättrade kosten. Ytterligare 17 år senare och 3-4 klassiker genomförda, var det dags att hitta en ny utmaning. Varför inte en Iron Man. Jag tränade redan alla moment, så då borde det bara vara att sätta ihop det. Men utmaningen här var just att man skulle avsluta med ett marathon. Faktiskt hade jag bara sprungit en mara innan (Stockholm Marathon 1998, då jag även slutade röka). Det började vid den här tiden poppa upp fler ultralopp och samtalen blev mer och mer att man skulle våga prova. Min tanke blev att om man var van att springa längre än en mara så skulle tanken när man hoppar av cykeln vara ”bara en mara kvar”. Sagt och gjort första ultran blev Lidingö Ultra (50km) 2008 (första upplagan) Därefter första Hornstull- Järna (55km) och Sörmlands Ultra (50km) på hösten 2008. Första KUL-helgen var man också med på och sprang vid Göta kanal (Mem-Motala) sammalagt 110km på 2 dygn. Och helt plötsligt hade man ramlat ner i Ultra-träsket och därifrån är det stört omöjligt att ta sig. Man är fast för alltid.
Någon IM har det ännu inte blivit, vi får se. Men definitivt kommer jag då säga till mig när jag hoppar av cykeln ”Bara en Mara kvar”

2, Hur ser du på ultra löpningens utveckling de senaste åren?

Antal tävlingar och deltagare har stigit enormt de sista åren. Klart det är kul och om toppen är nådd nu det för vi se. När det gäller antal tävlingarna så är helgerna i alla fall slut och fler tävlingar kommer att krocka med varandra. Vi får se vilka tävlingar som överlever, det kommer förmodligen inte alla göra. Sedan är det riktigt roligt att även vår topp blir fler och bättre internationellt. Sverige hävdar oss riktigt riktigt bra både på herr och damsidan, det är kul.

3, Har du haft nytta av din militära bakgrund i ultra löpningen?

Det tycker jag att jag har haft. Dels tror jag det är där som jag lärt mig äta allt, vara vaken under mer än ett dygn. Pannbensträning ”att bara göra det”. Men sedan även möjligheten att få träna på arbetstid.

4, Vilken är den roligaste tävling du deltagit i?

Svårt eller omöjligt för mig att säga vilken som var roligast, har blivit lite många för det.

Hur jämför man ett 48h lopp på en 400m bana, där jag vinner och har mina bästa vänner vid sidan om som hjälp, med ett A-B lopp i Grekland med alla intryck som man får från naturen eller att klara sig själv fram och åter över Skåne 246km ensam med bara sin egen plan att hänga upp tillvaron i.

Men det är väl dessa 3 som ligger i topp. Skövde Ultrafestival 48 timmar (2013), Olympian Race (2014)och Trans Scania (2014)

5, Vad äter du under ett ultra lopp?

Jag äter nog lite av varje, har ingen direkt filosofi eller matematiska formler om energi in och ut. En favorit är dock rökt lax i tunnbröd, fint ska det va. Men viktigt att poängtera, jag börjar matintaget omedelbart och regelbundet t.ex. varje ½timme.

Men detta år har jag kompletterat intaget med 2st BCAA+1st salttablett/timme.

 

Next Post:
Previous Post:
This article was written by
There are 2 comments for this article

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *