Månadens löpare April 2015: Fredrik Forsström

14183408874_d392ae6754_c

Foto: Peter Holgersson

1) Vad betyder löpningen för dej? eller snarare, varför springer du?

Jag hade tidigare skytt all form av fysisk aktivitet, delvis till följd av en skoltid kantad av gymnastiklärare som konsekvent tryckt ned alla som saknar bollsinne eller var för fega för att göra frivolter. Enda gången jag fick briljera var på den årliga 3000m löpningen, då brukade jag i alla fall hamna mitt i resultatlistan till allas förvåning och till vissas förtret.

När jag passerat 30 hade jag på kort tid gått upp rätt mycket i vikt och en förändring i livet var nödvändig. Eftersom jag inte ville pruta på livets goda återstod bara att tämja fienden: fysisk aktivitet.

Då blev det löpning, eftersom det inte krävde bollsinne och just då ingen annan utrustning än vad jag hade hemma. Efter några månader började jag springa ifrån mina vänner som motionerat hela livet. Det var roligt helt enkelt att plötsligt vara i alla fall hygglig nybörjare i en idrott. Löpningen är fortfarande ett sätt att hålla kroppen i form, även om det nu handlar mer om allmäntillståndet än just vikt. Jag mår helt enkelt bra av det och jag njuter oftast av mina pass, om inte under passet så alltid efteråt.

Utöver att jag mår bra av löpning så har det för mig blivit ett lärande. Jag vill veta vad som händer (och varför) med mig själv om jag gör på ett visst sätt eller utsätts för en viss extrem situation. Vad det gäller att utsättas för extrema situationer som ger erfarenheter så är ultralöpning oslagbart. Senast tappade jag synen på ett öga under närmare ett dygn p.g.a felberäkning i vätskebehov, snacka om udda erfarenhet.

2) Om du får välja en OS gren i en sommar olympiad där du tar guld, vilken blir det? Motivera!

Knivig fråga! Eftersom jag långdistansare så borde jag väl säga marathon eller ”50 km gång” men det är så tråkigt självklara svar, och”gång 5 km/h” (som fotrally) finns ju inte som OS-gren (än). Bland numera nedlagda grenar finns guldkorn som ”löpning i full rustning” och ”duellskjutning” som man självklart skulle vilja ha guld i.

Jag beundrar verkligen mångkamparna som kan ligga på så hög nivå i så många grenar, så 10 kamp blir mitt val. Jag önskar att jag hade den mångsidigheten och att jag ville träna så växlande, men jag gör bara det jag tycker är roligt, och tyvärr tycker jag bara att löpning är kul.

3) Har du några drömmar som du vill uppnå löpandes?

Det finns två lopp som har en alldeles speciell betydelse för mig som jag skulle vilja springa någon gång. Det ena är Spartathlon. När jag för första gången hörde talas om ultralöpning för 10-15 år sedan var det i en artikel om just Spartathlon. För mig var det helt obegripligt hur man kunde springa så långt, men med åren har jag förlikat mig med distansen. Sedan dess har loppet hela tiden haft en mystik och ett starkt symbolvärde för mig.

Det andra är Svalbard marathon. Jag var där i slutet av 90-talet och naturen nockar så klart en totalt. Dessutom är det enligt uppgift det enda loppet i världen man får, och till och med uppmanas, att springa beväpnad för faran med isbjörnar. Bara en sådan sak, exotiskt så det räcker.

4 ) Vilken är den roligaste tävling  du deltagit i?

Jag har haft många fantastiska upplevelser i olika lopp. Det som förenar de lopp som jag minns med glädje är de lopp där jag klippt mållijen med ett brett leende. Hur eländig resan dit än har varit så verkar det vara avslutningen som jag värderar loppet efter. Men jag måste nog säga fotrally som det roligaste i själva genomförandet. Det är speciellt eftersom alla går i samlad tropp och man hela tiden har möjlighet att prata med folk, vilket gör det till en social tävling på ett annat sätt än andra lopp.

5) Är det viktigt för dej att tävla?

Absolut, tävlingarna fyller flera funktioner. Den viktigaste funktionen i stort är att tävlingar får mig att fokusera min träning på en viss uppgift. Då kommer varje steg jag tar i löpskorna ha till uppgift att få mig att prestera lite bättre på det lopp jag har i fokus. Jag har något att planera min träning mot. När loppet väl är så är det just tävlingssituationen som gör att jag kan testa mig själv med att gå på max. Jag är alldeles för lat för att kunna maxa på träning, för att göra det behöver jag tävlingar. Vad det gäller ultralopp så är jag fortfarande för orutinerad för att kunna plocka ut ”lagom max” på ett bra sätt så det jobbar jag på att lära mig.

I allmänhet är jag inte på en nivå så att jag krigar om pallplatser i de lopp jag deltar i, även om placeringen onekligen kan vara barnsligt intressant ändå. Men viktigast för mig att att kunna träna och förbereda mig för en viss tävling och nå det resultat jag tränat för. Vissa tävlingar lägger jag dock in som rena utfyllnadspass.

Next Post:
Previous Post:
This article was written by

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *