God Jul och Gott Nytt År !

20141005_160045

Några få dagar kvar på året, och dags för återblick. Årets höjdpunkt för mig vad gäller Ultra är segern i Fotrallyt där jag gick 55 h nonstop. Andra raka segern. Klart att jag siktar på en trippel nästa år. Det blir med säkerhet den tävling där jag går ”all in” . I år har det annars inte blivit så mkt tävlande. En separation  och  nystart här i Årsta, kombinerat med jobb o tuffa studier har  krävt mkt energi. Nu lackar det mot jul och jag och Valle fixar med gran och julpyntar. Det blir firande hos min Sicilianske far på juldagen med mina barn.

En fin tradition jag hade med min förra sambo var att springa Tomte joggen med If Linnea, i år ansluter jag till ett litet tomtegäng som har som tradition att fika på  Gateau varje lördag morgon efter löprundan. Så är livet.. dörrar stängs och andra öppnas.

Jag är fortfarande seg efter förra helgens tävling, så de närmaste dagarna blir det kortare återhämtnings turer. Inga krav på distans eller tempo. Nu har jag gått med i  Stockholms långdistansklubb och kommer därför kunna delta i tävlingsklassen fortsättningsvis. Till våren planerar jag att springa mitt  första 100 miles lopp, TEC. Att transport löpa är verkligen något jag vill fortsätta med. Det har vidgat o fördjupat min syn på hur jag ser på löpning, från träning till transportmedel. Vad gäller bloggandet är det också ngt jag vill fortsätta med ett tag till. Och utveckla. Nästa år blir det mer bilder på bloggen. Löpning som livsstil är fantastiskt och jag tackar alla de dagar jag kan löpa. Det är så lätt att ta det för givet. Man blir fartblind..och stressen och jakten på egna rekord tar bort glädjen i din träning. Jag avslutar med några rader som några av er känner igen som följt min blogg från början.

Mammutarna

En klok kvinna sa till mig en gång; ”Man är inte sina prestationer”, alltså om du gör en värdelös tid på ditt 10 km lopp så är  du fortfarande lika fantastisk som dagen innan loppet. Idag satt jag på en restaurang på Grevgatan med en god vän när Carola Häggkvist plötsligt passerade förbi. Då kom jag att tänka på Tv programmet Så Mycket Bättre som jag  sett dagen innan där Carola skadade sig  under en cricketmatch när hon gav järnet. Hon ville vinna, tävlingsinstinkten tog över..

Att tävla,  att förbereda kroppen för kamp, har varit en del i människans överlevnad sedan vår begynnelse. De som varit framgångsrika har fört sin arvsmassa vidare till nästa generation. Man skulle därmed kunna säga att framgångsrik  tävlan  är  en  del i det naturliga urvalet. Skillnaden är  att förr var tävlingen en kamp mot Mammutar för att få päls o kött till vintern. Att stå och ladda inför ett lopp aktiverar samma fight and flight system..men var är  Mammutarna?

Numera ligger äran/vinsten i bästa fall i att kunna skryta på Facebook och få ihop så många likes som möjligt.  Eller hoppas på att arbetskamraterna på jobbet kommer ihåg att fråga på fikarasten huru du; ”hur  gick på det där loppet i helgen” ? ofta fråga ett.

Fråga  två brukar vara ”vad sprang du på för tid”?  Är frågan ställd av en träningskompis som ungefär vet vad du brukar springa på..och det gått mindre bra i loppet så blir fråga tre, ”vad hände”?

Nästa gång du inte persar på milen, tänk då på att det kunde ha varit värre…  Du blev i alla fall inte ihjältrampad av en Mammut

Unknown

/Silvio.

 

Next Post:
Previous Post:
This article was written by

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *