Månadens profil september 2015 : Angelo Törnblom Welander

GetAttachment-2.aspxGetAttachment-1.aspx
  1. Vad har du för tränings bakgrund?  Svar:  ”Amerikansk fotboll på högsta nivån i Sverige på 90-talet. Free Safety. Örebro Black Knights. Där lärde man sig att tåla idrottssmärta. Att bygga pannben. Annars fick du inte spela. Där tränade jag upp min grundkondition. Jag tvingade mig själv att tycka om löpning genom att springa varje dag på ”off-säsong”, dvs. oktober-mars. Jag började med 500m första dagen sedan plussade 500m till andra dagen osv upp till 8000m och sedan rullade det på. Efter am. fotbollskarriären 1996 försvann lusten att träna på grund av ett pajat höger knä. Det blev en ursäkt att ta det lugnt. 103 kg tung började jag 2011 att jogga igen. Då upptäckte jag att jag kunde gå snabbt. Jag  fixade min första halvmara gåendes på 2h 29 min . Det handlade aldrig om ”Race-Walking” utan mer om snabb power walking. Där lades grunden för vad som blev mitt ”VM.”; Fotrally. Fotrallyt är en tävling som är klippt och skuren för mig trots avsaknad av fart. (Man går 5km/h ) Den passar  en liten klick idrottsutövare som vill tänja på sina egna gränser extraordinärt   
  2. Vilken tävling under 2015 är du mest nöjd med?  

Svar;Svårt att ranka tävlingar. Gjorde två Ultra trail lopp. Jag valde att gå dem på grund av min symfysit (skada i främre delen av bäckenet).  Av dem var UltraVasan 90 en hit. Jag lyckades hålla 08:05/km tempo med min gång. På TEC100 höll  jag 08:47/km  första 90 km.  Jag är också nöjd över att vara en av 27 (av 42300)  att göra Vasatrippeln. Alltså skida Vasaloppet, cykla CykelVasan 90 och ta sig 90 km till fots under samma år. Sen var det kul att komma 9:a i Fotrallyt förstås, jag när lade av; ”Nästa år så..”

3) Vad har du för tränings filosofi?  

Svar;Många olika. De varierar.Till vardags: Lyssna på kroppen – Kör hårt men bromsa när det smärtar. Ät vanlig husmanskost. Varierad träning, backe, rehab styrka, distans, ha skoj jogg och hybrid (löpa 5:00-gå fort 7:00fart-gå 10:00, 2h-2h-2h är bra 2v innan Fotrally t.ex.)Inför lopp: SKE -Sluta Känn Efter, vila, ät mer än vad du vill. Mitt löpförbud fr.o.m. april 2015 tills obestämd tid är tyvärr min nuvarande tränings ”filosofi”.

4)Vem är  din favorit idrottsman/kvinna?

Svar; Det finns många som inspirerar mig på många plan som t.ex. övermänniskorna Petter Northug, Gunde Svan eller den påhittade figuren Forrest Gump, som jag vill härma genom att tassa tvärs över USA. Men den som inspirerar mig mest är tveklöst Daniel Eugene ”Rudy”Ruettiger.  Filmatiserad i Filmen Rudy från 1993. En sann historia. Han ger aldrig upp hur jobbigt det än känns.

 

5) Vad har du för andra intressen?

Svar, La famiglia! Min fina fru och barn,vi tycker om att göra äventyr ihop. Så ofta vi kan. Amerikansk fotboll kvarstår som ett intresse. Numera som speaker. Sedan 1996 har det blivit 50 talet seriematcher,15 SM finaler, EM,VM och ett dussin övriga landskamper.

/











 

 

Månadens Profil juni 2015; Patrik Gylle

 

11167660_957092697655518_1269300986772659988_n

1) Har Santander reklamen gjort att folk på gatan känner igen dig ?
Svar: Santander reklamen har jag inte märkt av på stan än, men några kunder på jobbet har frågat och i en del löparsammanhang tex när jag coachat en del löpargrupper har jag blivit igenkänd. Har väl fått någon ny följare på Instagram också.
2) Vad driver dig till att träna så mycket som du gör?
Svar:Det som driver mig att träna mycket är först och främst att jag älskar att träna och sen blir det ännu roligare om man utvecklas hela tiden trots att man närmar sig 50-strecket. Har satt upp ett långsiktigt mål att jag ska under 2.45 på maran när jag fyller 50 och ett kortsiktigt mål att jag skulle under 2.50 i år och det lyckades jag med i London alldeles nyligen i mitt livs bästa och roligaste lopp hittills.
3) Vad tycker du är dina största tillgångar som ledare?
Svar: Största tillgången som ledare är svårt att svara på själv men jag tror att jag har lätt för att ”leda” folk samt min erfarenhet från träning och tävling. Sen vill man alltid vara en bra förebild och kunna inspirera människor att det går att starta med löpning och träning sent i livet (startade själv 2009)
4) Hur ser du på återhämtningens betydelse efter ett löp pass? Och har du några tips?
Svar; Återhämtningen efter träning är jätteviktig och den är väldigt inviduell beroende på träningsbakgrund men mitt bästa råd är att lyssna på kroppen och ta hänsyn till sömn och stress
5) Om du får önska dig vad du vill som gäller dig själv, vad önskar du dig då?
Svar; Haha sista frågan är den lättaste för en löpare, att jag och mina 3 barn som jag löpcoachar får vara skadefria!!

Månadens löpare Maj 2015: Henrik Pehrson

DSCN0641

Foto: Henrik Pehrson.

1) Hur länge har du löptränat?

svar: Började löpträna lite smått hösten 2009 då jag anmälde mig till mitt första maraton i Stockholm 2010. Anmälde mig samtidigt till Team Stockholm marathon. Idrottade mycket som ung. Spelade fotboll till jag var 16-17. Spelade tennis, pingis, golf och åkte slalom. Fortsatte med golfen och det var den enda idrottsaktivitet jag tränade regelbundet fram till löpningen. Mellan 1999 och 2009 gjorde jag 10st ”En Svensk Klassiker” men tränade ingenting under denna tidsperiod.

2) Vad har du för idrottsbakgrund?

svar; Jag är en sociallöpare så sällskapet är mycket viktigare än underlaget. Tränar aldrig ensam och knappt om vi inte går ut och äter efteråt. Om jag måste välja ett underlag så skulle det vara obanad terräng. Rakt ut i skogen eller ut på fjället. Vi är ett gäng som ses varje vecka och springer ”Följa John” i skogen och med regeln att vi inte får springa på stigar. Härliga pass med full fokus på njutning och inget på distans och hastighet.

3)Hur länge har du fotat?  tävlar du i fotografering?

Svar;Har fotograferat några år och tycker det är ganska roligt. Är absolut ingen expert men tycker det är roligt. Har aldrig skickat in några bilder till någon tävling.

4) Har du någon annan okänd talang?

Vet inte om jag har någon okänd talang… då hade den ju inte varit okänd om jag visste vad det var… men i löparkretsar så kanske inte alla vet att jag gillar att analysera stora datamängder och älskar Excel…

5.Vad har du för löpar äventyr på gång?

Svar:Axplock på tävlingar under året: Swiss Alpine, Kiruna Extreme (tillsammans med Torkel Skogman), Medoc Marathon, Bislett 24h. Som vanligt blir det också Stockholm marathon, Lidingöloppet och Tjurruset

Månadens löpare April 2015: Fredrik Forsström

14183408874_d392ae6754_c

Foto: Peter Holgersson

1) Vad betyder löpningen för dej? eller snarare, varför springer du?

Jag hade tidigare skytt all form av fysisk aktivitet, delvis till följd av en skoltid kantad av gymnastiklärare som konsekvent tryckt ned alla som saknar bollsinne eller var för fega för att göra frivolter. Enda gången jag fick briljera var på den årliga 3000m löpningen, då brukade jag i alla fall hamna mitt i resultatlistan till allas förvåning och till vissas förtret.

När jag passerat 30 hade jag på kort tid gått upp rätt mycket i vikt och en förändring i livet var nödvändig. Eftersom jag inte ville pruta på livets goda återstod bara att tämja fienden: fysisk aktivitet.

Då blev det löpning, eftersom det inte krävde bollsinne och just då ingen annan utrustning än vad jag hade hemma. Efter några månader började jag springa ifrån mina vänner som motionerat hela livet. Det var roligt helt enkelt att plötsligt vara i alla fall hygglig nybörjare i en idrott. Löpningen är fortfarande ett sätt att hålla kroppen i form, även om det nu handlar mer om allmäntillståndet än just vikt. Jag mår helt enkelt bra av det och jag njuter oftast av mina pass, om inte under passet så alltid efteråt.

Utöver att jag mår bra av löpning så har det för mig blivit ett lärande. Jag vill veta vad som händer (och varför) med mig själv om jag gör på ett visst sätt eller utsätts för en viss extrem situation. Vad det gäller att utsättas för extrema situationer som ger erfarenheter så är ultralöpning oslagbart. Senast tappade jag synen på ett öga under närmare ett dygn p.g.a felberäkning i vätskebehov, snacka om udda erfarenhet.

2) Om du får välja en OS gren i en sommar olympiad där du tar guld, vilken blir det? Motivera!

Knivig fråga! Eftersom jag långdistansare så borde jag väl säga marathon eller ”50 km gång” men det är så tråkigt självklara svar, och”gång 5 km/h” (som fotrally) finns ju inte som OS-gren (än). Bland numera nedlagda grenar finns guldkorn som ”löpning i full rustning” och ”duellskjutning” som man självklart skulle vilja ha guld i.

Jag beundrar verkligen mångkamparna som kan ligga på så hög nivå i så många grenar, så 10 kamp blir mitt val. Jag önskar att jag hade den mångsidigheten och att jag ville träna så växlande, men jag gör bara det jag tycker är roligt, och tyvärr tycker jag bara att löpning är kul.

3) Har du några drömmar som du vill uppnå löpandes?

Det finns två lopp som har en alldeles speciell betydelse för mig som jag skulle vilja springa någon gång. Det ena är Spartathlon. När jag för första gången hörde talas om ultralöpning för 10-15 år sedan var det i en artikel om just Spartathlon. För mig var det helt obegripligt hur man kunde springa så långt, men med åren har jag förlikat mig med distansen. Sedan dess har loppet hela tiden haft en mystik och ett starkt symbolvärde för mig.

Det andra är Svalbard marathon. Jag var där i slutet av 90-talet och naturen nockar så klart en totalt. Dessutom är det enligt uppgift det enda loppet i världen man får, och till och med uppmanas, att springa beväpnad för faran med isbjörnar. Bara en sådan sak, exotiskt så det räcker.

4 ) Vilken är den roligaste tävling  du deltagit i?

Jag har haft många fantastiska upplevelser i olika lopp. Det som förenar de lopp som jag minns med glädje är de lopp där jag klippt mållijen med ett brett leende. Hur eländig resan dit än har varit så verkar det vara avslutningen som jag värderar loppet efter. Men jag måste nog säga fotrally som det roligaste i själva genomförandet. Det är speciellt eftersom alla går i samlad tropp och man hela tiden har möjlighet att prata med folk, vilket gör det till en social tävling på ett annat sätt än andra lopp.

5) Är det viktigt för dej att tävla?

Absolut, tävlingarna fyller flera funktioner. Den viktigaste funktionen i stort är att tävlingar får mig att fokusera min träning på en viss uppgift. Då kommer varje steg jag tar i löpskorna ha till uppgift att få mig att prestera lite bättre på det lopp jag har i fokus. Jag har något att planera min träning mot. När loppet väl är så är det just tävlingssituationen som gör att jag kan testa mig själv med att gå på max. Jag är alldeles för lat för att kunna maxa på träning, för att göra det behöver jag tävlingar. Vad det gäller ultralopp så är jag fortfarande för orutinerad för att kunna plocka ut ”lagom max” på ett bra sätt så det jobbar jag på att lära mig.

I allmänhet är jag inte på en nivå så att jag krigar om pallplatser i de lopp jag deltar i, även om placeringen onekligen kan vara barnsligt intressant ändå. Men viktigast för mig att att kunna träna och förbereda mig för en viss tävling och nå det resultat jag tränat för. Vissa tävlingar lägger jag dock in som rena utfyllnadspass.

Månadens profil i mars; Torill Fonn

 

10250145_10206158374146212_4765691859249149427_n
Foto: Tim MIller
1) Vad gör dig till en framgångsrik ultralöpare ?
Det är en fråga jag ställt mig själv många gånger under de åren jag hållit på. I dagsläget vill jag tro att min erfarenhet är min största tillgång. Att ha fått tävla på hög nivå, mot världens allra bästa, och att numera få närma mig dem, gör att det finns ett driv att prestera ännu bättre, att testa min förmåga ytterligare.
Det har inte alltid varit bra resultat på mina lopp och att kunna vända motgång och nederlag till något positivt, att kunna ta lärdom av dem, ger resultat i nästa led.
Jag drivs mycket av känslor och använder både glädje och sorg för att prestera. Det låter kanske konstigt – eller inte…
Jag är ingen sådan som ”älskar att springa” För mig är det ett nödvändigt ont, av hälsoskäl, men jag njuter när jag tävlar på de riktigt långa distanserna.

2) Tränar du något annat än löpning ?
Jag tränar lite styrka på gymmet. Rena basövningar för bålstyrka, rygg och lite ben. I sanningens namn mer för min fåfänga än min löpning men latmasken i mig tycker inte det är fel att slå två flugor i en smäll

3) Vilken är din favoritsko?
I dagsläget måste jag säga att Hoka Clifton är den bästa sko jag någonsin sprungit i. Den passar mig utmärkt och har visat sig hålla utomordentligt bra över lång tid, både på träning och tävling och på många olika sorters underlag.

4) Har du ngn favorit tävling i Sverige eller utomlands?
Av tävlingar jag gjort, måste jag säga Kraftloppet (Finspång). Ett av de få lopp jag gjort som inte är tids- eller flervarvslopp. Lopp jag skulle vilja göra är bla Spartathlon (Grekland) och C2K (Australien) båda A-B lopp och ungefär lika långa om jag inte minns fel.

5) Skulle du kunna tänka dig att vara tränare?
Absolut! Dock inte som on-line coach.
Jag hade en period där jag tränade en grupp löpare i Skövde och det var bland det roligaste jag gjort. Privata omständigheter gjorde att detta inte fortsatte tyvärr.

6) Vad gör du om tio år?
Det har jag ingen aning om… Förhoppningsvis springer jag fortfarande och med lite tur befinner jag mig någonstans där jag känner harmoni med mig själv. //.



Månadens profil februari 2015: Johan Steene

 

admin-ajax.php

Foto:Bezav Mahmod  SvD.

 

1) Vad är din drivkraft som löpare?

Den grundläggande drivkraften är att jag mår bra, är glad och frisk om jag joggar regelbundet. Sedan finns det så många andra saker som lockar. Jag gillar utmaningen och äventyret i att pressa viljan och kroppen långt. Bort mot randen av vad jag klarar. Att få utsättas för jobbiga och ibland plågsamma situationer är så väsentligt från min ordnade vardag. De självpåtagna umbäranden som ultralöpningen innebär fyller för mig ett tomrum i livet som i övrigt är rätt lätt. Jag mår bättre av att ha båda delarna, mjukt och hårt, lätt och kärvt, frysa i en hagelstorm och mysa i soffan.

2) Vilken är din favorit tävling/ distans?

I vardagen på träning är min favoritdistans så kort att jag inte hinner bli för trött. På tävling ska det gärna vara osäkert om jag kommer att klara av det. I början var det sträckan som kändes overklig och oövervinnerlig. Nu när sträckorna blivit så långa är det mer tillgång till mat, sömn, höga berg, djupa dalar, oväder och att stå ut med mig själv under lång tid i ensamhet som är hindren. Jag tycker mycket om lopp som kräver minst en dag och en natt. Kanske mer.

3) Har du ngn tränare?

Nej, ingen tränare och inget träningsprogram. Jag tror att jag skulle kunna träna mycket hårdare med en tränare men det skulle förmodligen ta mer tid från annat i livet. Jag vet inte. Har varit sugen flera gånger för utvecklas men det har inte blivit av. Jag är nog för lat också… Kanske passar jag bättre som tränare än som adept?

4) På vilket skiljer sig träningen för en ultra löpare och en maratonlöpare?

Det är så klart en väldig skillnad på olika typer av ”ultralöpare”. De löpare som är konkurrenskraftiga på 50 miles, 6h, 100km och liknande landsvägslopp är även duktiga maratonlöpare med PB-tider kring 2:20. Av vad jag har hört och läst tränar många av dessa fartfantomer ganska likt maratonlöpare. Kanske med några fler långpass. Men farten är viktig här. Sedan finns ultralopp som sträcker sig ett dygn eller mer. Då är farten också oerhört viktig, den långsamma farten alltså. Man måste träna i den fart som man har tänkt sig att hålla på tävling. Har man tränat i för hög fart så blir det mycket plågsamt att springa långsammare på tävling. Och springer man inte tillräckligt sakta på riktigt långa lopp kommer man inte i mål. Sedan finns det ultralopp i terräng och högt upp i bergen, korta och långa. Där krävs specifik teknikträning. Kanske även ibland grundläggande orientering. Det är inte svårare än att man blir bra på det man tränar på… Mitt absolut viktigaste träningsråd, som jag har lärt mig av Rune Larsson, är att inte träna mer idag än att jag även vill träna imorgon. För mig betyder det kort sakta men ofta.

5) Vad gör du när du inte springer?

På dagarna jobbar jag på kontor. Jag är VD i en industri handelsgrupp som heter Teqnion. Vi säljer industrikomponenter genom helägda dotterbolag. Det är kul för det är svårt. Hemma har jag en mysig familj, två pojkar som är 7 och 9 och en snäll fru. Vi försöker göra roliga saker ihop och åker gärna på äventyr då vi har semester. Men för det mesta är det så klart en vanlig vardag med hämta,  samt att få tiden och orken att räcka till. Det går ju inte alltid. Men det mesta i livet är lättare sedan jag började med joggningen.

Månadens profil Januari 2015: Jan-Erik Ramström

 

6 dagars 2

1.Hur kom det sig att du började med ultralöpning?

Om jag ska svara på frågan varför jag började med ultralöpning så vill jag backa ytterligare ett antal år.

Lätt överviktig storrökare som 29½ år gammal tyckte det var dags att ändra på livet och började löpträna samt förbättrade kosten. Ytterligare 17 år senare och 3-4 klassiker genomförda, var det dags att hitta en ny utmaning. Varför inte en Iron Man. Jag tränade redan alla moment, så då borde det bara vara att sätta ihop det. Men utmaningen här var just att man skulle avsluta med ett marathon. Faktiskt hade jag bara sprungit en mara innan (Stockholm Marathon 1998, då jag även slutade röka). Det började vid den här tiden poppa upp fler ultralopp och samtalen blev mer och mer att man skulle våga prova. Min tanke blev att om man var van att springa längre än en mara så skulle tanken när man hoppar av cykeln vara ”bara en mara kvar”. Sagt och gjort första ultran blev Lidingö Ultra (50km) 2008 (första upplagan) Därefter första Hornstull- Järna (55km) och Sörmlands Ultra (50km) på hösten 2008. Första KUL-helgen var man också med på och sprang vid Göta kanal (Mem-Motala) sammalagt 110km på 2 dygn. Och helt plötsligt hade man ramlat ner i Ultra-träsket och därifrån är det stört omöjligt att ta sig. Man är fast för alltid.
Någon IM har det ännu inte blivit, vi får se. Men definitivt kommer jag då säga till mig när jag hoppar av cykeln ”Bara en Mara kvar”

2, Hur ser du på ultra löpningens utveckling de senaste åren?

Antal tävlingar och deltagare har stigit enormt de sista åren. Klart det är kul och om toppen är nådd nu det för vi se. När det gäller antal tävlingarna så är helgerna i alla fall slut och fler tävlingar kommer att krocka med varandra. Vi får se vilka tävlingar som överlever, det kommer förmodligen inte alla göra. Sedan är det riktigt roligt att även vår topp blir fler och bättre internationellt. Sverige hävdar oss riktigt riktigt bra både på herr och damsidan, det är kul.

3, Har du haft nytta av din militära bakgrund i ultra löpningen?

Det tycker jag att jag har haft. Dels tror jag det är där som jag lärt mig äta allt, vara vaken under mer än ett dygn. Pannbensträning ”att bara göra det”. Men sedan även möjligheten att få träna på arbetstid.

4, Vilken är den roligaste tävling du deltagit i?

Svårt eller omöjligt för mig att säga vilken som var roligast, har blivit lite många för det.

Hur jämför man ett 48h lopp på en 400m bana, där jag vinner och har mina bästa vänner vid sidan om som hjälp, med ett A-B lopp i Grekland med alla intryck som man får från naturen eller att klara sig själv fram och åter över Skåne 246km ensam med bara sin egen plan att hänga upp tillvaron i.

Men det är väl dessa 3 som ligger i topp. Skövde Ultrafestival 48 timmar (2013), Olympian Race (2014)och Trans Scania (2014)

5, Vad äter du under ett ultra lopp?

Jag äter nog lite av varje, har ingen direkt filosofi eller matematiska formler om energi in och ut. En favorit är dock rökt lax i tunnbröd, fint ska det va. Men viktigt att poängtera, jag börjar matintaget omedelbart och regelbundet t.ex. varje ½timme.

Men detta år har jag kompletterat intaget med 2st BCAA+1st salttablett/timme.

 

Månadens profil I december Nicklas Grebäck

 

994485_10202335257893057_1437730586805373135_n

foto: Mats Dänsel

1.Kan du berätta ngt om ditt arbete?

Jag jobbar som psykolog på häktet Huddinge. En stor del av tiden pratar jag med dem som andra helst undviker att prata med. Eftersom häktade kan komma och gå på kort varsel blir det knappast tal om psykoterapier/behandling utan snarare ett stöd i att hantera situationen utan att göra mer skada för andra och sig själv. Skrapar man lite på ytan så är det människor som du och jag, men många av dem misslyckas med att hantera sina känslor och att anpassa sig efter omgivningens behov. Man har ofta ett mycket begränsat perspektiv på tillvaron, sitt eget, och är låst i ett ofta destruktivt sätt att lösa problem i vardagen. Sådant kan jag belysa och diskutera med våldsmän, missbrukare, mördare och pedofiler. Det är en ganska annorlunda arbetsdag…

2. Vad betyder fotrallyt för dej?

Ett fantastiskt stresstest av min livshållning. Ett utforskande av hur jag hanterar mig själv, omgivningen och uppgiften. Det unika är att det går väldigt långsamt men också med tiden blir extremt intensivt. Pressen ökar konstant, men i ett tempo som tillåter mig att uppleva förändringar medan de händer. Jag lär mig vad ”trötthet” är och hur det kan skifta i kvalitet. Jag kan studera min upplevelse av ”tid” och på vilket sätt den förändras. Jag ser hela loppet som en gemensam upptäcktsfärd. Sen ska jag inte låtsas som om tävlingsmomentet är oviktigt. Det är en annan aspekt av Fotrally och bortsett från ”upptäckandet” och ”upplevelsen” så vill jag absolut vinna. Den drivkraften är bara positiv och hjälper mig att gräva djupare, att upptäcka mer.

3. Är det viktigt för dej att tävla inom ultra sporten?

Jag vet inte säkert. Antagligen är det viktigt eftersom jag anmäler mig till tävlingar. Om tävlandet var betydelselöst vore det klokare att spara anmälningsavgiften och springa för mig själv. Såhär tror jag det funkar för mig, inför och framförallt under tävling så är jag mycket fokuserad på att ”tävla” och ”prestera”. Jag trivs med att se tävlandet som viktigt under själva loppen. Men efteråt, när loppet är kört, då släpper jag det helt. Jag tittar väldigt sällan på resultat och placering och minns knappt hur det gått i tidigare lopp. Jag är nog lyckligt befriad från idén om att resultatet har någon särskild betydelse för mig som människa. Min upplevelse av ”Niklas” påverkas väldigt lite av min prestation. Ett exempel kan kanske vara hur jag hanterat mina ständiga DNF pga näringskrascher. Visst har tanken slagit mig att ”det här klarar jag inte, det är inte för mig”, men mest har det inspirerat till nya experiment. Det många ser som misslyckanden kan jag nog uppfatta mer som ”erfarenheter”. Erfarenheter ser olika ut och är kopplade till olika känslor, men det vore helt galet att värdera ”lyckliga” erfarenheter som värdefullare än ”olyckliga”. Det går tvärs emot vår natur, den som prioriterar negativa minnen och vill att vi först och främst lär oss undvika misstag. Att försöka undvika misstag som man aldrig gjort skapar bara oro och rädsla. Man kan fastna i att förbereda ihjäl själva aktiviteten innan man ens satt igång. Jag tror att det i längden påverkar prestationen negativt. Och som sagt, när jag tävlar så tävlar jag 100%, men mina mål kan vara andra än tid/placering. De senaste loppen har målet varit att följa en strategi rörande intensitet och näringsintag. Då har jag planerat för placeringar långt ner i listan. På både Jättelångt och Sthlm Ultra kom jag bland de sista, men jag nådde ändå mina mål, att inte krascha och att vara pigg vid målgång. I BRR 100Miles siktade jag på 24 tim redan från start och det slutade med loppets näst snabbaste slutvarv och 23:22. Det hade jag inte fixat utan att gå 50% av tiden. På Bislett är målet ungefär detsamma, sedan får sträcka/placering bli som det blir.

4 ) Har du ngn dröm äventyr/tävling som lockar speciellt mycket?

Vol State 500km vore riktigt kul att göra. Den är ett realistiskt mål. Badwater är en dröm som jag av ekonomiska skäl antagligen får fortsätta att drömma om. Ett riktigt äventyr i bergen vore en rolig omväxling och jag har lovat att anmäla intresse för att hänga med Steene till Pyreneerna om det blir +180km på Bislett (se där ett konkret distansmål). Att göra Barkley vore skoj eftersom jag ogillar ruskväder och inte kan orientera alls. Det skulle bli ett episkt misslyckande och sådana är alltid intressanta och lärorika. I Sverige vill jag göra Trans Scania något år. Jag tror det passar mig bra att leka luffare längs landsvägarna, lite som i Fotrally och som Vol State är upplagt.

5) vad har du för andra intressen?

Det går i perioder, just nu väldigt mycket spånande kring det mänskliga medvetandet, buddhism och neuropsykologi. Har travar med artiklar och böcker som jag hoppar runt i. Överhuvudtaget är jag intresserad av hur allt fungerar och hänger ihop, och det kan gälla vad som helst. Det är inte kopplat till något speciellt område utan är mer en livshållning. Har som plan att dra iväg på en zen-retreat, en s.k. Sesshin, och stirra på en kal vägg i en vecka. Vore intressant att se vad som händer med min flyktiga koncentrationsförmåga om den testas på det viset. Sedan har jag på senare tid fått ett oförklarligt intresse för amerikansk fotboll. Fråga mig inte varför…

 

Månadens profil PerOla Axelsson

manadens-profil

1.Varför löptränar du?
Svar; Det är roligt och jag mår bra av det. När jag började med ultralöpning öppnades endorfinkranarna på riktigt. Det var efter mitt första Fotrally 2011 som jag förstod att hindren bara var mentala. Att ultradörren stod öppen för mig, och andra som inte har ngn träningsbakgrund att bygga på. Det blev min nya livsstil.

2.Vad är dina mål för nästa år?
Svar; Det är att ta Fotrallydubbeln, alltså att vinna både lagtävlingen och individuellt. Sedan att genomföra Spartathlon i september.

3.Har du ngn idrottsprofil som du ser upp till?
Svar; Ja det finns många jag beundrar. Rune Larsson till exempel som bland mkt annat fick kyssa Leonidas fot tre ggr som Spatathlon segrare. Eller Jonas Buud,eller Johan Steene. Det finns så många fantastiskt inspirerande löpare i ultrafamiljen som jag försöker lära mig av och använda som inspiration när det behövs.

4. Vad har du för andra intressen?
Svar; Jag intresserar mig just nu för att försöka lära mig spanska, Sedan har jag tänkt att damma av min saxofon, och lära mig att spela svensk säckpipa. Då kanske jag tar den psykologiska delen av Fotrally till nya höjder!

5) Varför Hammarby?
Svar; Att hålla på Hammarby var självklart för mig eftersom jag född och uppvuxen i södra Stockholm. När jag gick med i Hammarbyklanen och köpte Hammarbykilt blev det ännu roligare att gå på matcherna. //S