Fotrally Race rapport del 3 Supporten avgjorde.
Det fanns tre support team som stack ut i Årets fotrally tycker jag. Mitt eget, landslaget och Pia Rosvalls, så här uppfattade jag de andras support.
1. Jimmy supportade Pia Rosvall. Jag hade hört av Pia att hon var så glad att jimmy ville vara hennes support. När jag såg dem tillsammans förstod jag varför. Jag såg att han verkligen trodde på henne. Han improviserade för att hålla henne på glatt humör, bland annat har Pia berättat att jimmy hade kontakt med Pias arbetskamrater och bad dem ringa upp och hålla henne på fortsatt gott humör. Jimmy kroppspråk visade på stort engagemang och tävlingsinstinkt. Han gav inga av de andra tävlande några negativa kommentarer, tvärtom . Pia var först ut ur support zonen och den som minst töjde på regelverket. En perfekt support som har stor del i hennes otroliga lopp.
2. Mia och Roxen samt familjemedlemmar till landslagets deltagare. Ett aktivt team inte bara i supporterzonen utan också på banan, där de gick långa sträckor med landslaget. Mia ”jobbar” aktivt för att påverka andra deltagare och även support team. Engagerad. Jag minns speciellt två lägen i loppet där de hade stor inverkan, Efter att Pia har brutit och vi gått från varm eftermiddag in i den fjärde natten var jag stark och låg precis bakom Pontus vid ledarcykel. Mitt team berättade att både Davidsson och Forström började hänga med huvudet,och låg ca 150 meter efter. Var det en strategi eller var de trötta? Då kom Mia och Roxen och ryckte upp dem ur svackan. Jag blev förbannad över att hon agerade som en lagkapten för Sverige när lagtävlingen var över och den individuella tävlingen skulle avgöras, det ekade ” Heja Sverige” genom skogarna. Helt klart var syftet att få mig ut balans, kanske gick hon ett steg för långt när sa ”gå härifrån du luktar illa”
Hur kan man vilja avgöra ett fotrally genom att sparka på ett ex som är halvdöd?
Mia och Davidsson.
Avgörandet kom när min egen support stupade av sömnbrist, de var nästintill medvetslösa, och var helt enkelt tvungna att åka hem och sova, de hade ordnat ny support till nästa supportsträcka och lovade att återkomma till supportersträckan därefter. I det läget var det jag som hängde på snöret, Mia och Roxen gav Forström och Davidsson energi. Mitt uti skogen utan support i gryningen var jag svag och desperat… va fan skulle jag göra nu? jag kastade ut en fråga på Fb och undrade om ngn kunde tänka sig att komma, jag fick en del svar..Bland annat Fotrally veteranen Björn Olsson, men vem är uppe kl 4.00 på morgonen och kan tänka sig att åka ut till en galning som går fotrallyt?
3. Adrian och Robin supportade mig. Två tävlingsinriktade justa killar. De gav mig allt de hade. De var suveräna i att stötta mig. Positiva samtal och peppning. men till slut svimmade de nästan av sömnbrist.De stod ut med mitt gnäll länge. Tack!!
/ Silvio
… Det kommer mer…