Front

Det fanns tre support team som stack ut i Årets fotrally tycker jag. Mitt eget,  landslaget  och Pia Rosvalls, så här  uppfattade jag  de andras support.

1. Jimmy supportade  Pia Rosvall. Jag hade hört av Pia att hon var så glad att jimmy ville vara hennes support. När jag såg dem tillsammans förstod jag varför. Jag såg att han verkligen trodde på henne. Han improviserade för att hålla henne på glatt humör, bland annat har Pia berättat att jimmy  hade kontakt med Pias arbetskamrater och bad dem ringa upp och hålla henne på fortsatt gott humör. Jimmy kroppspråk visade på  stort engagemang och tävlingsinstinkt. Han gav inga av de andra tävlande några negativa kommentarer, tvärtom . Pia var  först ut ur support zonen och den som minst töjde på regelverket. En perfekt support som har stor del i hennes otroliga lopp.

2.  Mia och Roxen samt familjemedlemmar till landslagets deltagare. Ett aktivt team inte bara i supporterzonen utan också på banan, där de gick långa sträckor med landslaget. Mia ”jobbar” aktivt för att påverka andra deltagare och även support team. Engagerad. Jag minns speciellt två lägen i loppet där de hade stor inverkan, Efter att Pia har brutit och vi gått från  varm eftermiddag  in i den fjärde natten var jag stark och låg precis bakom Pontus vid ledarcykel. Mitt team berättade att både Davidsson och Forström började hänga med huvudet,och låg ca 150 meter efter. Var det en strategi eller var de trötta? Då kom Mia och Roxen och ryckte upp dem ur svackan. Jag blev förbannad över att hon agerade som en lagkapten för Sverige när lagtävlingen var över och den individuella tävlingen skulle avgöras, det ekade  ” Heja Sverige” genom skogarna. Helt klart var syftet att få mig ut balans, kanske gick hon ett steg för långt när sa ”gå härifrån du luktar illa”

Hur kan man vilja avgöra ett fotrally genom att sparka på ett ex som är halvdöd?

Mia och Davidsson.

Avgörandet kom när min egen support stupade av sömnbrist, de var nästintill medvetslösa, och var helt enkelt tvungna att åka hem och sova, de hade ordnat ny support till nästa supportsträcka och lovade att återkomma till supportersträckan därefter. I det läget var det jag som hängde på snöret, Mia och Roxen gav Forström och Davidsson energi. Mitt uti skogen utan support i gryningen var jag svag och desperat… va fan skulle jag göra nu? jag kastade ut en fråga på Fb och undrade om ngn kunde tänka sig att komma,  jag fick en del svar..Bland annat Fotrally veteranen Björn Olsson,  men vem är uppe kl 4.00 på morgonen och kan tänka sig att åka ut till en galning som går fotrallyt?

3. Adrian och Robin supportade mig. Två tävlingsinriktade justa killar. De gav mig allt de hade. De var suveräna i att stötta mig. Positiva samtal och peppning. men till slut svimmade de nästan av sömnbrist.De stod ut med mitt gnäll länge. Tack!!

/ Silvio

… Det kommer mer…

Könsskillnad:Ett hett diskussionsämne innan fotrallyt i år var  bajamajan. Är det orättvist att kvinnor och män har lika lång toalett tid? Mitt svar blir ja. Det är lättare för killar att hitta en avskild plats vid sidan av vägen och spara den tid man annars skulle förbrukat på bajamajan, Bör kvinnor få längre toalettid? Mitt svar blir; Ja. Jag tycker att kvinnor kan få fem minuter längre per dygn under ett rally och sedan utvärderar man det.  Jag tror inte att det kommer avgöra ngn toppstrid.

Toalett eller vilorum? Stora delar av toppskiktet i årets fotrally utförde både behov A och B i dikeskanten för att kunna spara toalettid. Här undrar jag vart tävligen är på väg? Låt oss säga att 50 stycken av 300 personer nästa år har som strategi att göra behoven i dikeskanten? Vi har ju redan sett skräckexempel på hur otrevligt det är när en deltagare helt saknar vett och etikett. När jag var med tävligen 2012  sparade vinnaren sin toalett tid genom att göra behoven i dikeskanten, och sen ta en tupplur i en funktionärsbil. Nästa år tror  jag inte ngn  av de främsta kommer att sätta sin fot på bajamajan. När vi går allt längre är sömnen och brist på återhämtningen  avgörande. Därför blir bajamaja strategin allt viktigare. Att vi börjat vila i funktionärsbilen tycker jag är ett ofog och ingenting som framkommer som en möjlighet på fotrallyts hemsida. Hur  många av fotrally gångarna ges den möjligheten? Om det nu är toalettid är det väl knappast tillåtet att göra behoven i funktionärsbilen?

Reglerna  kring bajamajan  behöver ses över. Arrangören behöver också hitta ett mer hanterbart sätt att ha koll på alla deltagares återstående toalett tid.

Vad blir nästa steg? Hänga en Lidl påse på rumpan? 🙂

/Silvio

Grattis Fredrik Forström Du gjorde allt rätt!

80 timmar känns inte som ett dåligt resultat, tvärtom makalöst bra. Men mer än halvnöjd kommer jag inte bli med det här loppet eftersom ambitionen var att vinna.Varför vann jag inte?  funderar jag nu..  vad fanns det för omständigheter före loppet eller skeenden under  som varit avgörande för loppets toppstrid?

Mer sliten nummerlapp får man leta efter.

Landslaget:Bakgrund; Efter förra årets fotrally utsågs Mia Thomsen till förbundskapten  för ett fotrally landslag. Mia och jag har varit sambo och separerade våren 2015 och tiden efter har varit stökig vad gäller bodelning.  I  min segerintervju  förra året tar jag upp landslaget som en stark motivator till att vara med med ytterligare ett år.  Mia satte upp följande kriterier för att vara landslagsaktuell: erfarenhet från fotrally, kunna gå minst 40 h, samt ngt i stil med att kunna samarbeta och motivera andra. Vad gäller hennes egna kriterier borde jag vara självskriven i landslaget.

I maj förra året fick jag ett sms från Mia där hon deklarerade att så länge jag och hon hade ouppklarad  ekonomi så var jag inte aktuell att ingå i ett svenskt fotrally landslag, undertecknat ”förbundskaptenen”

Jag vidarebefordrade detta sms  till ledningen för fotrally,och undrade om det verkligen  får gå till så här. Följden blev att hon avsattes från att vara förbundskapten till att bli landslagskapten och att gång och vandringsförbundet tog ut sju stycken deltagare till  landslagsgruppen, av oss sju skulle slutligen fem personer tas ut av lagkaptenen Mia och bilda landslaget. I höstas förra året träffades vi landslagsaktuella  och fikade och pratade om drivkrafter ( se inlägg 2014-11-04)

Hela den här processen med landslaget dels OM jag skulle bli uttagen eller inte, samt vetskapen om att ha en ledare som inte vill ta ut mig av privata skäl och därmed så klart att inte vill att jag ska vinna, har gjort mig både frustrerad och ledsen. Både jag och Mia har fått lova Christer Svenson  i Svenska gå förbundet att vi skulle göra vårt bästa för att samarbeta. I maj bli jag,  Axelsson,  Grebäck, Forsström och Davidsson slutligen uttagna. Två dagar efter uttagningen tackar jag nej. Jag anser inte alla behöver behandlas lika i ett landslag men alla bör behandlas rättvist och med respekt. Så har inte varit fallet nu.Långt ifrån.

Jag vill inte bli  verbalt hånad under ett fotrally av en landslagskapten. Det blev jag nu. Jag har en önskan att man sätter gångarna i främre rummet och inte sig själv som ledare.Lika självklart är det att vi respekterar  övriga lag som deltar i tävlingen och inte rubricerar dessa som ”skitlag”.

Tyvärr fick landslaget inga motståndare från andra länder.  I år var det  under andra halvan av loppet jag mot landslaget kändes det som. Jag gjorde vad jag kunde; försökte ena andra starka gångare till att samarbeta som ett lag när lagtävlingen var över, Till slut blev omöjligt att stå emot, det blev ungefär som att tävla mot ett lagtempo lag i cykel. Jag tror på iden med lag. Någon  ur starka lagsammansättningar eller med super starka support team kommer att ha störst chans att vinna framöver.

/Silvio