Med minimala förberedelser ställde jag mig på startlinjen, sub 4…
Att springa som en känguru
En löparkompis tycker jag är fåfäng när jag tittar på mig själv när vi springer förbi Orangeriet och dess glasdörrar. I själva verket så är det en snabb hållninganalys av hur mitt löpsteg/hållning är för dagen. Upp med huvudet, dra bak axlar, öppna upp bröstkorgen, lätt framåtlutad, hög stegfrekvens, fram med höfterna,tappa inte magen, fötterna pekandes rakt fram tänker jag. När jag var yngre studsade jag fram som en känguru, alldeles för mkt energi slösades bort i studsandet upp och ner, rörelser i sidled är också energislöseri. I Turebergs IF löpskolades jag genom att göra indianhopp, mångstegshopp mm,vi sprang också åttor på fotbollsplanen barfota. I vinter tänker jag fokusera på mkt mängdträning, bygga styrka på stans utomhusgym, snöpulsning och spänst/hoppträning. Det kommer ge en stark kropp redo för nästa års utmaningar. Men jag kommer se upp för kängurusteget! Jag vill springa med fortsatt god hållning och en bra löpekonomi .
Till våren tänker jag ha mina bästa monsterben någonsin och en sak till, fåfäng eller inte men jag tänker också fortsätta min egen check av löpsteget när jag springer förbi Orangeriet!
Hur ska du träna i vinter?
//Silvio
Next Post: Var är Mummutarna?
Previous Post: Löpning som terapi